måndag 31 januari 2011

Sälj inte våra utsläppsminskningar!

GP har publicerat en debattartikel undertecknad av flera tunga namn, som Per Holmgren och Anders Wijkman, representanter för Greenpeace och Världsnaturfonden WWF m.fl. som ger starka argument mot en försäljning av utsläppsrätter. Bl.a. sägs att:

»En försäljning hade kunnat vara acceptabel om de sammanlagda utsläppsminskningarna under Kyotoprotokollet varit tillräckligt stora. Men det har länge stått klart att mycket, mycket mer behöver göras för att undvika risken för katastrofal klimatförändring, både internationellt och inte minst i Sverige. Därför är en försäljning av utsläppsrätterna miljömässigt oförsvarbar.

Ytterligare ett skäl att inte sälja bort våra extra klimatansträngningar är att det vore djupt demoraliserande för allt klimatarbete som pågår.«

Ett upprop på initiativ av Klimataktion har hittills fått 3460 underskrifter. Det är viktigt att det blir ännu fler, så gå till namninsamlingen och skriv under.

lördag 29 januari 2011

Ban Ki Moon kräver nytt ekonomiskt system

Ur The Guardian via länk i Supermiljöbloggen:

»‘We need a revolution,’ [Ban Ki-moon] told a panel at the World Economic Forum in Davos, Switzerland, on how best to make the global economy sustainable. ‘Climate change is also showing us that the old model is more than obsolete.’ and said: ‘We are running out of time. Time to tackle climate change, time to ensure sustainable … growth.’«

Den stora frågan är hur »sustainable … growth« ska, kan eller kommer att uppfattas och hur krav på åtgärder enligt en eventuellt etablerad förståelse kommer att emottas av ekonomins mäktiga aktörer. Säkert något att uppmärksamma för alla oss andra som är, som individer, mindre mäktiga aktörer.
Vi kan ju börja med att fundera över hur en hållbar ekonomi kan se ut. Kanske genom att delta i diskussionen »Hur överlever företagen i ett hållbart samhälle?« (där man kan hitta intressanta länkar, t.ex. i mina inlägg 2011-01-25 och 2011-01-28) på Ecoprofile.

söndag 23 januari 2011

»The Story of Stuff«

I en diskussionstråd på miljösajten Ecoprofile, »Hur överlever företagen i ett hållbart samhälle« tipsades om sajten »The Story of Stuff« som visar en animerad kortfilm med samma namn (från 2007 och som jag alltså borde ha upptäckt för länge sen) som visade sig vara »en lysande pedagogisk, rolig, skrämmande och, tyvärr, såvitt jag förstår, i princip helt korrekt snabbgenomgång av det kapitalistiska, miljöförstörande produktions- och konsumtionsmaskineriet«, som jag skrev i ett diskussionsinlägg i samma tråd och fortsatte längre ned:

»Jag tror också att ›vi behöver ett nytt spel med nya regler‹ [som en diskussionsdeltagare skrev] … Såvitt jag kan se finns det ingen annan lösning än att (genom ombildning eller nybildning) etablera så många företag som möjligt som tack vare sin juridiska konstruktion inte kräver ekonomisk tillväxt (dvs. ökning av sitt kapital), vare sig för att överleva eller för att tillfredsställa sina verkliga intressenter/aktörer, dvs. det omgivande samhället och de som är verksamma i företaget. Det krävs med andra ord ett starkt samhälleligt etableringsstöd och att de ursprungliga ekonomiska intressenterna på något sätt kan förmås att träda tillbaka – t.ex. av demokratiska skäl och rättviseskäl, vilket kan kräva en kombination av samhälleliga krav på företagsdemokrati och någon form av ekonomisk och kanske social kompensation till ursprungliga aktieägare för att undvika alltför stora spänningar. Till sin juridiska form skulle företagen kunna vara ekonomiska föreningar med lämpliga instruktioner om hur de ska styras – demokratiskt, dvs. som kooperativ – och hur överskott ska användas och eventuellt underskott ersättas.

Se t.ex. David Schweickarts förslag (fast ersättning till samhället, vinst till investering och till kooperativets medlemmar/ägare) och mitt förslag (vinst till samhället och till investeringar, fast ersättning till kooperativets medlemmar) på min blogg, här och här (och på min pdf).«

torsdag 6 januari 2011

Schweickarts bok »After Capitalism«

I »After Capitalism« (som kom ut 2002 men fortfarande finns att få tag på som nytryck via nätbokhandlar, och som det finns prov på här) ger David Scweickart (som besökte Uppsala i somras, dvs. 2010) de mest övertygande och klart formulerade förslag (på en lättläst engelska) till demokratiska alternativ till kapitalismen som jag hittills har sett. Beställ den på nätet och läs den! (Den är inte så tjock och dyr, och jag fick den snabbt.)

Att boken presenterar just en sådan »utveckling av mer utförliga alternativ« som jag efterlyser i min pdf, »För en demokratisk ekonomi«, gör att de kanske kan komplettera varandra på ett bra sätt. (PS. Se även en senare pdf, »För en demokratisk ekonomi II«.) En liten skillnad är nog att jag inte ser det som nödvändigt att företag, om de är bildade genom någon form av samhällskontrakt, har några specificerade ägare (men företagen skulle kunna äga sina produktionsmedel i stället för att hyra dem, som Schweickart föreslår). Jag föredrar också att se de verksamma inom ett kooperativ som ’medlemmar’ med demokratiska rättigheter och ansvar för dess skötsel (via valda representanter), och tror att det vore bättre om överskott/’vinster’ kunde återföras till den typ av banksystem som beskrivs av Schweickart (och mer eller mindre direkt på s. 12–16 i min nämnda pdf »II«) – efter det att demokratiskt beslutade investeringar och ersättningar till kooperativets medlemmar betalats. Skillnaden är nog i praktiken inte så stor (kombinationer av båda alternativen bör vara möjliga) men innebär såvitt jag kan se att konkurrensen mellan företag och strävan efter tillväxt borde bli mindre än i de alternativ som Schweickart föreslår.

I »After Capitalism« beskrivs ett uppenbarligen mycket lyckat »experiment« med kooperativ och ekonomisk demokrati som bevis för idéernas hållbarhet. Det handlar om det kooperativa nätverk som startades för 55 år sedan i Mondragon i Baskien och 1991 konsoliderades som Mondragon Corporación Cooperativa .

Ett studieprojekt vid MIT, Massachussetts Institute of Technology, har åstadkommit en liten lättillgänglig publikation som bl.a. undersöker ’Mondragon’ och som ger några praktiska råd som också kan vara användbara i Sverige, t.ex. som ett slags hållpunkter när det gäller att undersöka de juridiska möjligheterna för att starta kooperativ här – och hur de skulle kunna förbättras.
I inledningen till den här skriften refereras till den senaste ekonomiska krisen: »In the wake of this crisis, we are challenged to find a sustainable and democratic way to generate wealth in cities.« Bakgrunden är ett nytt litet kooperativt nätverk i den krisdrabbade staden Cleveland, Ohio, som har lyckats hindra att en stor del av stadens tillgångar försvinner till företag utanför staden.

Kooperativ kan alltså fungera som ett ekonomiskt försvar i en krissituation även om det här snarare handlar om att fördela rikedom än att skapa den. Kanske är det därför som kooperativ fortfarande tycks tolereras av amerikanska myndigheter. Överhuvudtaget tror jag det är viktigt att inte åstadkomma en polarisering mellan olika grupper i samhället. Det skulle bara försvåra en demokratisering av den ›privata‹ sektorn som mycket väl skulle kunna genomföras utan att någon grupp skulle behöva känna sig (eller vara) hotad. Som Schweickart säger (s. 176), »det är inte kapitalistklassens överdrivna konsumtion som skapar våra sociala och ekonomiska problem utan det är vad de gör med det som de inte konsumerar«. Även om deras livsstil skapar en del miljöproblem är det i första hand den ekonomiska makten över en, för närvarande, oerhört problematisk industriproduktion som de måste överlåta till samhället, till dem som är mest berörda av den och t.ex. praktiskt verksamma med den.

I slutet av »After Capitalism« sägs en viktig sak: »Termerna [dvs. ›kommunism‹, ›revolution‹] är inte viktiga här«. De borde åtminstone inte vara det. Men med tanke på Lars Ohlys svårigheter att befria sig från sin stämpel som ›kommunist‹ är det kanske bäst att acceptera ordets nya betydelse, ›diktatorisk planekonomi‹ och t.o.m. undvika att definiera Schweickarts ›ekonomiska demokrati‹ som en form av socialism eftersom ›socialism‹ ofta uppfattas som synonymt med ›centralstyrd planekonomi‹. Men ordet ›vänster‹ är nog fortfarande användbart när det används för rörelser som strävar efter politisk och ekonomisk jämlikhet. Framförallt gäller det att ge begreppet ›demokrati‹ en fördjupad innebörd.