Allt är vågor,

Dödligt arbete

2012-01-19T19:48:00.009+01:00

I civilisationens utmarker förekommer fortfarande det 'rena' arbetet med att samla in råvaror och de enkla, farliga och extrema arbetsförhållanden som vårt ekonomiska system ytterst vilar på. I mötet med 'civilisationen' 'sipprar' en liten del av dess populärakultur ned till de arbetande och ger dem förhoppningar om ett bättre liv – en stark drivkraft för ett fortsatt hårt arbete… och med inte så liten sannolikhet en tidig död.
Filmen »Working Man's Death - Ghosts« från Al Jazeera, 22 min lång) fångar detta på ett skrämmande vackert sätt. Skrämmande, eftersom den visar hur lätt det kan vara för en betraktare av det den visar att återvända till civilisationen som en turist och snart glömma alltihop. Men bilderna från en rykande vulkan är ändå oförglömliga – de ger på något sätt en bild av en omättlig civilisation.
(Filmen kan med fördel ses i helskärmsläge – och även andra episoder av »Working Man's Death« finns tillgängliga på YouTube, 'Heroes', 'Lions', Brothers')

Ett gammalt, fortfarande aktuellt, videoklipp

2011-12-20T11:32:00.000+01:00

Steg 3 rekommenderar på sin Facebooksida detta videoklipp:

Indianen: "Våra ledare bör vara från affärsvärlden ... för inom affärsvärlden finns makten, och därifrån styrs världens ekonomier."
VD: "Som VD måste jag alltid uppvisa vinst, annars får jag sparken ... av aktieägarna."
Indianen: "När upphör du att vara direktör och blir farfar [dvs. medmänniska]?"
VD: [inget svar]
Indianen: "... det är en fråga om moral. Man måste ta moralisk ställning som ledare, annars fungerar det inte."

Alltså: Våra ekonomiska ledare måste ta moralisk ställning, men kan inte göra det utan att förlora sitt ledarskap pga de krav som aktieägarna enligt aktiebolagslagen har rätt att ställa – och kanske känner sig tvungna att ställa på grund av moraliska hänsyn till sin familjs aktuella ekonomiska situation. Den enda lösningen på det här problemet är nog en omvandlingsprocess i global skala från en ekonomi dominerad av aktiebolag till en demokratisk ekonomi med kooperativ understödda av ett samhällsstyrt finansiellt system utan privat utlåning till höga räntor. FN satsar ju på 2012 som "kooperativens år", och jag tror, återigen, att min gamla pdf-skrift om demokratisk ekonomi kan vara intressant i sammanhanget.

Alf Hornborg om maskiner och pengar

2011-12-07T19:48:00.009+01:00

På Effektbloggen finns fyra korta videor där Alf Hornborg talar om maskiner, energi, omfördelning och pengar. Den om maskiner, som också visas här, är en bra introduktion till hans mycket läsvärda bok Myten om maskinen…

…och i videon om pengar, nedan, presenterar han kortfattat sin idé om pengar med begränsad utbytbarhet – som skulle kunna ges ut på t.ex. regeringsnivå och fördelas till lokalsamhällen för att (skattefritt) användas till en lokal, miljöanpassad produktion och konsumtion. Han nämner inte vilken typ av fördelningssystem och företag som vore lämpligast för detta. Privata banker och aktiebolag är väl knappast lämpliga, men kanske skulle sådana pengar kunna fungera utmärkt i system utan vinst- och tillväxtkrav liknande det som beskrivs på s. 11–12 i För en demokratisk ekonomi II med dess demokratiska kooperativ och sociala fördelningssystem.

Radikalisera klimatpolitiken nu!

2011-12-05T09:00:00.002+01:00

Naturligtvis borde alla som besöker den här bloggen skriva under uppropet "Radikalisera klimatpolitiken nu". Över 2000 personer har redan efter par dagar skrivit under. Man kommer garanterat att befinna sig i gott sällskap och får en möjlighet att ytterligare bidra till ännu fler undertecknare, som förhoppningsvis kommer att ge politiker en tankeställare när de ser vad det handlar om. Det finns också boktips, videor m.m. här.

International Year of Cooperatives 2012!

2011-12-02T21:55:00.000+01:00

Inför klimatmanifestationen, "Climate Walk" nu på lördag kan det vara lämpligt att också uppmärksamma att FN har förklarat 2012 som »the International Year of Cooperatives« eftersom kooperativ, till skillnad från aktiebolag, är den företagsform som har möjlighet att bli verkligt miljövänlig – tillsammans med ett demokratiskt, samhälleligt integrerat bank- och fördelningssystem (enligt min gamla ekonomi-pdf).

Nerväxt

2011-10-13T12:19:00.003+02:00

På Supermiljöbloggen (gm Anders Schröder) finns en bra artikel av Rikard Warlenius om hur vår fortfarande svaga, framför allt ekologiskt inriktade, rörelse för en kritik av kravet på ekonomisk tillväxt, i södra Europa håller på att formas till en mer socialt och politiskt inriktad rörelse för ekonomisk ’nedväxt’. Han avslutar med »miljondollarfrågan«: »Är en ekonomi utan tillväxt över huvud taget förenlig med kapitalismen som vi känner den?« En fråga som jag är ganska säker på att både filosofen David Schweickart och ekonomen Joel Magnuson skulle svara nej på.

Occupy Wall Street!

2011-10-08T23:38:00.004+02:00

På den här webb-sidan har Democracy Now verkligen lyckats med att på ett instruktivt sätt rapportera om Occupy Wall Street-rörelsen ur en mängd synvinklar, både genom direkta reportage och intervjuer på gatan av demonstrationsdeltagare och studiosamtal med bl.a. Naomi Klein. Här finns mycket som kan vara lärorikt för att också få fart på demokrati- och miljörörelserna i Sverige.
Det behövs verkligen. Som miljöhistorikern Sverker Sörlin säger i en radioessä i OBS:

»… tänka är vad vi nu behöver göra. För är det inte egendomligt hur litet tänkande som lagts ned på att hitta vägar framåt som inte bygger på mer!, fortare!, större!? Ett politiskt tänkande som kan förena frihet, rättvisa, välfärd och öppenhet och tolerans utan att samtidigt kräva mer resurser, större risker och ännu våldsammare insatser av oss.«

Kanske kan något av det som står i mitt blogginlägg om bl.a. David Schweickart (eller dess länkar) vara en hjälp, när det gäller att hitta en utgångspunkt för nya tankar.

GREEN

2011-09-30T09:16:00.002+02:00

Den här filmen (48 min lång) måste ses! Kommentarer är överflödiga. Filmen handlar om »avskogningen av Indonesien« – och därigenom om en mängd kända, uppräknade företag tack vare vilka »den har möjliggjorts«. (Tack Birger Schlaug, Erich Secher m.fl. för länken.)

Effekt-bloggens inlägg 26–29 september visar andra, kompletterande, effekter av den ekonomiska dynamiken. – Liksom P1:s utmärkta program Konflikt, som den 1 oktober handlar om ’Vinnare och förlorare i Europa’.

Konferens i Uppsala om ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi

2011-09-25T18:51:00.015+02:00

I går var jag på Vänsterpartiet Uppsala läns mycket intressanta konferens om ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi, som var öppen även för alla som, i likhet med mig (som föredrar att vara partipolitiskt obunden), inte är partimedlemmar. Det visade sig att jag i hög grad kunde sympatisera med programmets innehåll (här, 2011-09-15, är några sammanfattningar, varav en längre av Peter Söderbaum) och med det mesta som varje föredragshållare framförde. Kanske är det då inte så underligt att t.ex. min skrift om demokratisk ekonomi (se föregående inlägg) ansågs tillräckligt passande för att delas ut till alla deltagare. Jag tror att den ganska väl sammanfattar de fyra ’dimensioner’ som diskuterades: ekologi (t.ex Stellan Hamrin), ekonomi (t.ex. Peter Söderbaum), demokrati (t.ex. Gustaf Arrhenius, pdf, s. 10-11) och personligt engagemang (t.ex. Per-Erik Persson och Thorsten Laxvik).
De olika föredragen och diskussionerna finns nu på ABF Play: Ekologisk ekonomi, Allmänintressebolag, Kooperativa företag, sociala företag, JAK-banken och ekonomisk demokrati.

Mycket återstår att göra, men de ekologiska/ekonomiska processerna väntar inte, och det går stora vågor i ekonomin, så man kan bara hoppas att den här konferensen har startat den process som får Vänsterpartiet och andra partier att äntligen ta upp problemet med den ständiga tillväxten i den etablerade politiska debatten.

PS, 27.9.11. En alternativ indelning av olika verksamheter för en bättre miljö och demokrati ges av kapitelindelningen i min pdf:

Aktiviteter som bygger på individuella initiativ (se äv. fig. 3) för att öka det personliga engagemanget.
Aktiviteter för att öka miljö- och demokratimedvetandet inom etablerade strukturer.
Aktiviteter för en bättre anpassning av etablerade strukturer, särskilt på högre nivåer, till det miljöarbete som nu krävs.
Aktiviteter, särskilt på lokala nivåer, för nya, bättre miljöanpassade strukturer, som t.ex. kooperativ och alternativa bank- och valutasystem.

För en demokratisk ekonomi II

2011-08-02T20:02:00.018+02:00

Min ursprungliga fyrsidiga folder om ekonomisk demokrati är mycket kortfattad (kan läsas som en sammanfattande introduktion) – så jag har nu utvidgat den till en 16-sidig skrift, »För en demokratisk ekonomi II«, som innehåller en hel del argument och förslag till åtgärder för att komma närmare en sådan ekonomi. (Den kan fortfarande komma att ändras något – datumangivelsen på förstasidan anger den senaste versionen. Konstruktiva kommentarer är välkomna.)

För den som är intresserad finns här en pdf för utskrift av essän som ett häfte i skuret A5-format (gärna ca 80 g papper). Skriv först ut sidorna (dvs. uppslagen) 1–4 och därefter, på baksidorna, sid. (uppslag) 5–8 (liggande A4-format, 'autorotera och centrera', 'anpassa till utskrivbart område'). Det sista uppslaget (9) kan användas som omslag (t.ex. 120 g ljust kolorerat papper). Gör först ett mittveck på omslaget; med ett tjockt poröst underlag kan sedan en vanlig häftapparat användas (och klamrarna vikas för hand). Till sist kan häftet gärna skäras till ca 134 mm bredd.

P.S. 14.9.11. På DN-debatt hävdar tre Uppsala-forskare, bl.a. Kjell Aleklett, att (absolut) frikoppling (’absolute decoupling’) mellan ekonomisk tillväxt och klimatpåverkan inte har kunnat uppnås i den svenska ekonomin – vilket är ett viktigt argument (se s. 9 i »För en demokratisk ekonomi II«) för att en demokratisk ekonomi (ekonomisk demokrati) är nödvändig.

Marcus Birro om massmorden

2011-07-29T19:35:00.009+02:00

I Expressen 27.7.11, skriver Marcus Birro: »Jag tycker massmördaren förtjänar att dö. Det finns omständigheter när en människa, både innan och efter sin gärning, förverkat sin rätt att leva. Det här är en sådan omständighet.«
    Det första påståendet uttrycker en spontan och mänsklig reaktion inför så fruktansvärda handlingar som ett kallblodigt massmördande (vilket inte betyder att andra sätt att reagera skulle vara »mindre mänskliga«). Men med vilken rätt kan någon människa påstå att en annan människa har »förverkat sin rätt att leva«?
   Endast ett rättssystem som inte utesluter dödsstraff kan uppenbarligen ge en sådan rätt. Men med vilken rätt kan vi acceptera ett sådant rättssystem vars tillämpning (ofrånkomligen med ett visst mått av godtycke eller osäkerhet) alltid innebär ett oåterkalleligt övergrepp enligt någon möjlig rättsordning?
    Vad man än känner är det naturligtvis bäst att försöka reagera på ett sätt som motverkar och inte förstärker de tendenser man vill bekämpa – lyckligtvis har i Norge ett imponerande antal personer föregått med gott exempel.

PS. 27.10.11. I en artikel på Insidan i dagens DN finns ytterligare stöd för dem som i likhet med mig anser att dödsstraff under alla omständigheter är förkastligt.

Onda handlingar

2011-07-26T13:27:00.020+02:00

Allt är vågor. Ingenting sker utan att påverkas av och i sin tur påverka något annat (och/eller det som det har påverkats av). »Ondska« kan till exempel knappast definieras som något absolut, dvs. som något vi skulle kunna födas med eller som skulle kunna utvecklas som en isolerad egenskap under vår barndom. När »en människas ondska« visar sig som onda handlingar är det alltid som en relation – men en relation mellan något absolut, ett lidande i någon form, och en avsikt att åstadkomma något som man vet ger en sådan upplevelse.

Fredagens uppmärksammade händelser i Norge (22.7.11) var extremt onda, inte bara genom det stora lidande som orsakades ett stort antal människor utan också genom den närmast ofattbart höga grad av avsiktlighet i varje detalj som handlingarna tycks ha utförts med, samt genom den skada, även på längre sikt, som de enligt gärningsmannen syftade till. Sådana handlingar måste naturligtvis få konsekvenser för förövaren enligt gällande lagar, men endast ett barbariskt samhälle (dvs. som tillåter tortyr) skulle kunna kräva att »straffet« är i någon slags »rimlig« proportion till brottet. Vad vi alla däremot kan göra är att försöka bidra till att handlingarna inte får avsedd verkan på längre sikt – och i bästa fall motverkar sitt syfte.

I första hand gäller det att undvika att bidra till spridningseffekter, t.ex. att inte beskriva handlingarna på ett sådant sätt att de kan uppfattas som en glorifiering av dem och deras motiv. Men framför allt borde det som hänt få oss att öka vår beslutsamhet att på alla nivåer ägna oss åt de verkliga ödesfrågorna för mänsklighetens framtid: hur vi ska kunna leva tillsammans utan att förstöra sociala och ekologiska förhållanden som är nödvändiga för vår existens (se, återigen, min pdf, som kanske kan ge några uppslag till en fortsatt diskussion). I stället för att betrakta problemen som orsakade av någon slags »latent mänsklig ondska« och förundras över att vi aldrig lär oss något, borde man studera hur komplexa självförstärkande återkopplingsmekanismer verkar i samhället och uppmärksamma den betydelse som sådana har för individers utveckling till »goda« eller »onda« samhällsmedlemmar. (Det betyder naturligtvis inte att samhälleliga orsaker, även om de kan vara förmildrande omständigheter, befriar människor från deras individuella ansvar. Men det innebär att också vi andra har ett ansvar.)

Almedalsveckan och miljön

2011-07-10T16:08:00.018+02:00

På sin blogg, har Birger Schlaug noterat från Almedalsveckan att »Under drygt 237 minuter har sex partiledare och två språkrör talat. Miljöfrågorna har upptagit knappt 3 minuter. Varav klimatfrågan knappt en minut.« Alla vi andra som anar att det finns problem i vår omgivning har verkligen en stor och svår pedagogisk uppgift framför oss. – Det monumentala ointresset beror nog på att det faktiskt inte finns några bra lösningar på miljöproblemen utan demokratisering av det ekonomiska systemet.

»Svensk BNP växte 6,4 procent«

2011-05-27T10:36:00.043+02:00

Bara ett litet exempel ur SvD på hur ekonomijournalister (efter samtal med ekonomer) kan resonera om tillväxt utan att ens antyda något om miljöeffekter. Bara »lagereffekten« (2,5% av tillväxten förklaras av lagerinvesteringar) uppfattas som problematisk eftersom den innebär att vi egentligen har konsumerat för lite i förhållande till produktionen. Ytterligare ansträngningar att få oss att konsumera mera är alltså vad som behövs! »’Särskilt hushållens konsumtion och nettoexporten blev en besvikelse’, säger Knut Hallberg, makroanalytiker på Swedbank.«

PS 1.6.11. Vad som saknas är ett dynamiskt synsätt som tar hänsyn till det ekonomiska systemets hela psykosociala och ekologiska verkningsfält – som t.ex. min mycket översiktliga text, »För en demokratisk ekonomi« (som lämpar sig väl för utskrift, i anpassat format). Men kanske dess koncentrerade formuleringar får den att framstå som alltför radikal och teoretisk. I så fall kan Mikael Malmaeus »Ekonomi utan tillväxt« rekommenderas som en introduktion. Mitt eget förslag skulle då kunna läsas som ett försök till vidareutveckling av punkt 9 på s. 70 i Malmaeus text (ett försök som naturligtvis i sin tur behöver vidareutvecklas och konkretiseras). Bland annat tycker jag att demokratifrågan är alltför frånvarande i debatten. Peter Victors modell, som Malmaeus har en svensk version av, förutsätter till exempel vanliga kapitalistiska förhållanden (se intervjun nedan, där Malmaeus bl.a. talar om den), men jag skulle tro att en mera demokratisk ekonomi är en förutsättning för de stora omställningar som är nödvändiga om vi ska kunna "rädda planeten". Snarare än låg- eller nolltillväxt (som Victors modell i bästa fall ger) behövs det för vår del av världen en negativ tillväxt ("degrowth", "av-" eller "nerväxt") och då handlar det om ekonomisk intressekamp – vilket kanske förklarar varför ekonomisk demokrati så sällan diskuteras.
Det är bara att hoppas att tillräckligt många ekonomiska makthavare så snart som möjligt inser situationens allvar och drar så altruistiska och intelligenta slutsatser som möjligt av den insikten – och att föreställningarna om vad som är möjligt inte är för begränsade.
Till sist passar jag på att påminna om Democracy Now's intervju med Manfred Max-Neef, här. Och glöm inte heller David Schweickart.

Pingviner och den globala uppvärmningen

2011-05-10T14:47:00.017+02:00

Att pingviner har ett så människoliknande och ibland eftertänksamt sätt att bete sig gör att vi har särskilt lätt att identifiera oss med dem och deras hårda livsvillkor – som förvärras ytterligare när isen smälter och deras viktigaste föda, krill, hotar att försvinna. Kanske kan de därigenom få oss ännu mer engagerade i kampen för att mildra klimatkrisen. Se t.ex. den här 10 min långa videon med adeliepingviner på Rossön vid Antarktis.

P.S. Ett fel hos blogger gjorde att ett tidigare PS till det här inlägget försvann. Det handlade om en »debattartikel« av Carl Bildt på DNdebatt om de »nya möjligheter till utvinning av olika naturresurser« i Arktis som öppnas tack vare att »den globala klimatförändringen går snabbare här än någon annanstans«. Men i nästa stycke skriver han »av största betydelse är självfallet att bromsa den globala uppvärmningen«. Den enda rimliga tolkningen av detta är väl att Bildt är övertygad (och hoppas för den ekonomiska tillväxtens skull?) att vi inte kommer att lyckas bromsa den globala uppvärmningen mer än att en lönsam exploatering av Arktis resurser blir möjlig. Det är skrämmande perspektiv för Arktis inför Sveriges kommande tvååriga ordförandeskap i Arktiska rådet.
Vi får väl hoppas att Kulturhusets första Tillväxtforum kan visa att en ekonomi med hållbar utveckling utan global tillväxt av resursutvinning och konsumtion är möjlig att åstadkomma – eftersom det är nödvändigt för polartrakternas skull inte minst.

Förnybar energi räcker

2011-05-10T11:26:00.016+02:00

»Det finns ingen gräns för hur mycket energi som skulle kunna komma från förnyelsebara källor i framtidens energisystem, det visar en ny rapport från FN:s klimatpanel.«

Goda nyheter för dem som är övertygade att kärnkraft inte bara är en miljöfarlig utan också helt onödig del av lösningen på klimatkrisen. Läs vidare på P1:s »Klotet«. Här är en länk till IPCC:s presentation . Ur pressreleasen:

»The technical potential of renewable energy technologies exceeds the current global energy demand by a considerable amount—globally and in respect of most regions of the world.
Under the scenarios analyzed in-depth, less than 2.5 percent of the globally available technical potential for renewables is used—in other words over 97 percent is untapped underlining that availability of renewable source will not be a limiting factor.«

Förnyelsebar energi kan alltså, med tillräcklig tillväxt inom energisektorn, fås att växa alldeles tillräckligt för att underhålla en global tillväxt som vi egentligen inte behöver och helst borde avstå från* för att inte förvärra vår miljökris (klimat- och resurskris inkl. förgiftning av ekosystem). Det verkar därför onödigt att likt George Monbiot, enligt ett inlägg på Effektbloggen, »brottas med sig själv«. Som Simon Fairlie säger i ett citat där:

»The green ethic rejects economic growth in the industrialized countries because it imposes excessive demand on the world's resources, and it rejects nuclear power because that would only encourage economic growth.«

* Närmare bestämt: som vi inte behöver i den ›rika‹ världen – och inte heller behöver globalt om en (globalt beräknad) ›nerväxt‹ fördelas rättvist (med en väl balanserad tillväxt i fattigare länder) i en mer demokratisk ekonomi än den vi nu har.

Vårt penningsystem och tillväxten

2011-05-01T16:40:00.013+02:00

Att naturen får allt svårare att tåla den ständigt ökande förflyttning och omvandling av energi och materia som det ekonomiska systemet kräver är, eller borde åtminstone vara ganska uppenbart – men det ekonomiska systemet är nu så dysfunktionellt att det inte ens själv tål den expansion som det kräver för att fungera. I ett välskrivet inlägg i GP av några medlemmar i Steg 3 sägs bl.a.:

»Eftersom pengar skapas genom krediter, som inte täcker räntan, innebär det att hela vårt samhälle totalt sett hela tiden måste låna mer pengar. Vi måste hela tiden växa mer och skuldsätta oss mer, med ännu mera räntekrav, för att försöka komma ikapp den exponentiella tillväxten av våra skulder.«

Författarna efterlyser mer forskning om »alternativa sätt att skapa pengar« och framför allt att man börjar »belysa grundproblemen«. Jag vill gärna hoppas att det på den här bloggen finns en hel del länkar till sidor som på olika sätt gör just det. T.ex. länken till CASSE, och då särskilt till rapporten »Enough is Enough« (pdf, 130 s.) från den första »Steady State Economy«-konferensen (i Leeds, UK, 2010, med över 250 deltagare). Framför allt s. 64–72, »Reforming the Monetary System«, är intressanta i det här sammanhanget.
Jag instämmer i det som sägs i ett av förorden:

»The report, with its extensive set of references, is an excellent primer for anyone interested in the economics of sustainability. It also provides a valuable information resource for 'economic discussion and action' groups, and we hope that it will lead to the creation of more such groups, in the UK and around the world.«

Den icke-kapitalistiska, demokratiska, icke tillväxtkrävande företagsformen kooperativ nämns bara på sidorna 12, 15, 61, 62, 91, 94 och 115, men alltid som exempel på ett intressant alternativ för en »Steady State«-ekonomi. Kanske mitt eget förslag »För en demokratisk ekonomi« i de fallen ger ett något vidare, kompletterande perspektiv. (PS. Se även en senare skrift »För en demokratisk ekonomi II«.)

P.S. Efter att ha läst hela rapporten »Enough is Enough« måste jag revidera den skeptiska attityd jag hade den 7.4.11. Det kan mycket väl vara det viktigaste och mest användbara dokument i kampen för bättre levnadsförhållanden och miljö som hittills har publicerats – och är helt i linje med mitt eget förslag, som framför allt handlar om hur de ekonomiska regelverken styr och styrs av vårt eko(-logiska och -nomiska) beteende.

Konsekvenser av viss informationstillväxt

2011-04-19T10:38:00.004+02:00

Sedan jag på Steg 3:s Facebooksida skrivit denna kommentar till artikeln »Sveriges energiplan är horribel«:

»En ökad omsättning av information kan, om man bortser från det medium som förmedlar den (vilket i längden är omöjligt), inte skada miljön annat än indirekt genom eventuella konsekvenser av informationen. För övrigt har all förflyttning av materia och energi i miljön, över en viss nivå (som en ständig tillväxt av förflyttningen så småningom skulle uppnå), oförutsägbara konsekvenser, där antalet möjliga konsekvenser som är skadliga för oss (och andra organismer) vida överstiger det antal som är oskadliga – och alltså skulle komma att dominera. (Detta gäller både linjär och, i ännu högre grad, exponentiell tillväxt.)«

…tipsade Steg 3 om en artikel, »Därför skrämmer Borgs försiktighet« med kommentaren »kredittillväxten talas det sällan om«, som tydligt visar att de »eventuella konsekvenser av informationen« som jag nämnde i kommentaren kan vara nog så viktiga.

Nicole Foss i Sverige

2011-04-12T13:57:00.000+02:00

Den här artikeln av Elin Schwartz, i Fria Tidningen, om Nicole Foss (som jag hittills har försummat att länka till) och hennes turné i verkar sammanfatta hennes idéer ganska väl. Det sista citatet kan behöva upprepas ganska ofta:

»Det handlar om vad vi behöver och vad lokalsamhället kan genomföra. Det skulle kunna vara lokala vårdcentraler, lokala energilösningar, insatser för att se till att vattenkvaliteten är bra, sophämtning, snöröjning, allt kan göras på en mer lokal nivå. Vi kan inte vara beroende av att större politiska strukturer ska rädda oss, det gör oss väldigt sårbara. Istället måste börja vi ta mer ansvar för oss själva, individuellt och i lokalsamhällen.«

I den här intervjun med Max Keiser har hon intressanta synpunkter på kärnkraft och de ekonomiska konsekvenserna för Japan (och för världen) efter Fukushima:

»The Money Fix«

2011-04-07T11:21:00.035+02:00

Häromdagen fick jag ett tips av en med-medlem i Klimataktion om videon The Money Fix från 2007 – en video som jag verkligen borde ha känt till mycket tidigare, eftersom den på det mest lättbegripliga sätt jag hittills har sett beskriver hur det inbyggda vinstmotivet i vårt ekonomiska system ger upphov till skulder och penningbrist hos majoriteten av befolkningen, vilket i sin tur driver fram ett än mer obönhörligt krav på tillväxt.
De lokala alternativa penningsystem som beskrivs i videons sista avsnitt kanske inte passar helt för våra förhållanden (och dess exempel med en sportbilsklubb bortser jag helst från) men för övrigt har videon ett klart ekologiskt perspektiv. Jag rekommenderar den verkligen – ha bara lite tålamod vid inledningen (man kan välja en bra svensk text, med bara några enstaka korrekturfel, som underlättar förståelsen).

När det gäller hur det ekonomiska systemet skulle kunna organiseras, kanske min egen koncentrerade skiss, För en demokratisk ekonomi (som jag, inspirerad av videon, nu har gjort en aning tydligare på ett par punkter), kan vara till någon hjälp. (PS. Se även en senare skrift, som kan hämtas i två versioner i inlägget För en demokratisk ekonomi II )
I stort sett tycks de förslag som presenteras i »summaryn« av Center for the Advancement of the Steady State Economys (CASSE) rapport Enough is Enough vara i linje med mina egna idéer, även om förslagen, så som de presenteras i sammanfattningen, kunde vara lite mindre försiktiga med tanke på miljökrisens allvar. Men det återstår för mig att läsa hela rapporten.

Ur foldern »För en demokratisk ekonomi«

P.S. 9.4 Jag kan inte låta bli att än en gång rekommendera P1-programmet Konflikt, som jag just nu lyssnar på. Nu handlar det om den globala ojämlikheten som på grund av den miljöhotande globala ekonomiska tillväxten nu ökar snabbare än någonsin – utan att fattigdomen visar någon tendens att minska. – Så frågan om ett alternativa ekonomiska system är verkligen mer aktuell än någonsin… Det kan nog bli svårt att utnyttja kapitalismens »kreativa sida« som någon sist i programmet föreslår.

»Den stora förnekelsen« och Steg 3 (–4?)

2011-03-26T20:32:00.077+01:00

Har just läst färdigt Wijkman/Rockströms Den stora förnekelsen (presenterad i P1, här eller här) och kan varmt rekommendera den! – trots att den inte diskuterar den, enligt min mening, grundläggande orsaken till miljökrisen och den ojämna resursfördelningen (och till den »stora förnekelsen«), det som Joel Magnuson (intervjuad här) i sin bok Mindful Economics kallar »the growth imperative of capitalism«. Wijkman/ Rockström föreslår t.ex. bara att aktiebolagslagstiftningen bör ses över »med syfte att bredda målparagrafen för företagens verksamhet«. Men de skriver också, sist i ett kapitel: »Vad som behövs är ingenting mindre än en revolution, både i attityder och samhällets och ekonomins organisation«.

Både Mindful Economics och Den stora förnekelsen har ett föredömligt systemperspektiv och deras resonemang är lätta att följa och, såvitt jag kan bedöma, mycket trovärdiga. De verkar kunna komplettera varandra på ett utmärkt sätt, trots (eller kanske tack vare) att deras förslag till åtgärder är tillämpliga på olika nivåer eller stadier av förändring. De förslag som nämns i Den en stora förnekelsen går knappast utanför kapitalismens ramar *, medan Mindful Economics föreslår en alternativ, demokratisk, ekonomi utgående från lokala strukturer. – Skillnaden verkar motsvaras ganska väl av skillnaden mellan alternativ I och II i min egen mycket koncentrerade skiss, »För en demokratisk ekonomi«, som är avsedd att utvecklas betydligt mer, bl.a. med sådana åtgärder som föreslås i båda böckerna. (P.S. 12.9.11. Skissen har nu utvecklats till en 16-sidig pdf, »För en demokratisk ekonomi II«.)

Kanske skulle ett tydligt erkännande av – och en verklig befrielse från – kapitalismens »growth imperative«, och de starka intressemotsättningar som det sammanhänger med, motsvaras av ett ytterligare steg efter Steg 3 (som inte ifrågasätter de rådande ägarförhållandena) – ett Steg 4, där det externa företagsägandet har ersatts av en väl balanserad kombination av internt och samhälleligt demokratiskt styre, och där en mindre missbrukad varumarknad fortfarande existerar. Helt ›enkelt‹ en demokratisk (»mindful«) ekonomi.

* Att det verkligen förhåller sig så sägs ganska tydligt av Anders Wijkman i P1-intervjun (efter drygt 8 min): »… belöningssystemen i samhället, i ekonomin, är helt avgörande för hur ekonomin och samhället utvecklas. Det som lönar sig för den enskilde, … för företaget, är det som blir av; och det är inget fel i det … då är det ju ett förbaskat viktigt ansvar hos dem som är beslutsfattare att rigga till de här systemen så att vi hamnar i ett bra läge.« – Jag är rädd att ett sådant »tillriggande« inte kommer att räcka för att i tillräcklig grad minska kapitalismens krav på miljöhotande tillväxt. Vi måste nog befria oss från ännu en stor förnekelse: föreställningen att det inte finns något alternativ till kapitalismen, förutom diktatur.

David Schweickarts bok After Capitalism visar övertygande att det verkligen finns ett möjligt, oblodigt alternativ till kapitalismen, kompatibelt med Magnusons »mindful economics«, »economic democracy«.
(Författaren deltog i ett videofilmat seminarium i Uppsala
sommaren förra året.)

Alla böckerna kan lätt beställas i svenska internetbokhandlar.

Wijkman och Rockström om »Den stora förnekelsen«

2011-03-22T12:17:00.011+01:00

I gårdagens SvD presenterade Anders Wijkman och Johan Rockström sin nya bok »Den stora förnekelsen« om tillväxtens dilemma. De skriver:

»Dagens tillväxtmodell är inte miljömässigt hållbar. Samtidigt är negativ tillväxt – eller nerväxt – inte hållbar av ekonomiska och sociala skäl. … Slutsatsen är att vi måste utveckla en radikalt annorlunda ekonomisk modell.«

Bland de åtgärder som nämns är nog detta den viktigaste (i fetstil i artikeln):

»Reformera ekonomins regelverk. Ge naturkapitalet och tjänsterna från ekosystemen ett värde på marknaden. Komplettera BNP med indikatorer som ger en rättvis bild av välfärdsutvecklingen. Inför bindande krav för en effektivare resursanvändning. Ta bort skatten på vanliga inkomster och höj den på uttag av knappa resurser.« (min kursiv)

Men vart har maktförhållandena tagit vägen? Ingenting nämns om den bristande demokratin inom den »privata« sektorn. Jag tror knappast att jag är ensam om att vara övertygad om att en demokratisk ekonomi, där det privata ägarinflytandet till stor del är ersatt av kooperativ organisering, är en förutsättning för en hållbar lösning av »tillväxtens dilemma«. Det är så mycket som behöver göras – läs t.ex. artikeln (i SvD) av prof. Staffan Laestadius – att det antagligen kräver en organisering där samhällets och de arbetandes intressen kan balanseras demokratiskt, t.ex enligt enligt någon slags utveckling av den modell jag har föreslagit i foldern »För en demokratisk ekonomi«. (PS. Se även en senare skrift »För en demokratisk ekonomi II«.)
Kanske klimatskeptiker envisas med sin inställning just för att de inte tror att det finns något (humant) alternativ till den tillväxtkrävande kapitalismen. (Det borde vara en viktig uppgift för Steg 3 att visa att det finns.)

»Filosofiska rummet« om den ekonomiska tillväxten

2011-03-16T15:33:00.013+01:00

Äntligen fick jag tid att kommentera söndagens "Filosofiska rummet" (13.3), som ofta tar upp intressanta och aktuella filosofiska frågor och som nu handlade om »tillväxten och det hållbara välståndet«

Mot slutet av programmet säger Kenneth Hermele (efter drygt 34 min):
»Vad är det som skulle kunna göra att det är möjligt att förena den här välståndsökningen med hållbarhet? … [d]å måste systemet förändras på något sätt. Det handlar om politik och det handlar om styrsystem och det handlar om begränsningar på olika sätt. … och jag tror … att det går väldigt illa. … Man får väl inse att … begränsa jordens uppvärmning till 2 grader, det är en väldigt orealistisk målsättning … den mest realistiska kanske är 4 och 5 under det här århundradet, och så får man inrikta sig på att begränsa skadorna av den utvecklingen.«

Gunilla Andersson (efter drygt 37 min): »… om vi anser att vi inte vill fortsätta verka på den väg vi är på väg … så är det väl bara att tänka och agera på ett annat sätt.«

Johan Norberg (1 min senare): »… Jag är inte så säker på att det [dagens tillväxtsystem] är så orealistiskt. Jag tycker de [Tim Jacksons tankar om tillväxten] antyder en plötslig pessimism om teknikens utveckling som inte har sin grund i … de 200 senaste åren av teknisk och vetenskaplig utveckling … .«

Kanske Hermeles syn är den mest realistiska, men tyvärr pessimistisk på ett sätt som skulle kunna fungera som en negativ självuppfyllande profetia. Gunilla Andersson är kanske alltför optimistisk, men på ett sätt som skulle kunna verka som en positiv självuppfyllande profetia, medan Johan Norbergs teknikoptimistiska syn, om Hermele har rätt i sin syn på utvecklingen, skulle kunna få katastrofala följder i en framtid, eftersom vi med en sådan uppfattning inte skulle vara beredda att begränsa oförutsedda skadliga följder av en växande (eller fortsatt intensiv) industriproduktion.

Vad jag saknade i programmet var en diskussion eller åtminstone ett omnämnande av alternativa ekonomiska lösningar. Jag undrar om alla deltagarna tänker sig att det inte finns något realistiskt, humant och hållbart alternativ till kapitalismen. Tim Jackson diskuterar inte heller alternativ som på allvar ifrågasätter de kapitalistiska produktionsförhållandena (på sajten ecoprofile diskuteras hans tal i det fullsatta ABF-huset i Stockholm). Men det finns naturligtvis alternativ, även om de ännu inte har prövats i nationell skala.

Michel Moore: »Detta är ett klasskrig«

2011-03-10T18:57:00.007+01:00

Just när jag har hört dystra nyheter från Libyen, tar jag emot ett passionerat inlägg av Michael Moore i Democracy Now. Här är ett par citat från dess »rush transcript«:

»… the state of Michigan, my state, the Senate voted—the House already passed this bill—the Senate voted on a bill that gives the governor the so-called 'emergency powers,' where he can essentially fire the elected mayor or city council or school board of any town in Michigan and turn it over to a corporation—I’m not making this up—turn it over to a corporation to run the town, or appoint a corporate manager to run the town—not the elected people, but this individual or this company can run the town. I mean, it’s just—these two things in just the last few hours.
If people don’t understand by now the level of this war—and it is a war, it is a class war on the people of this country by those in power …
It really is a new day. And I think that the whole world has been inspired by what happened in Tunisia and in Egypt and throughout the Middle East. And while their problems are different than ours, the spirit is the same. And we need a pro-democracy movement in this country, badly, right now. Not next week, now.«

Den närmaste framtiden tycks just nu vara öppen för fler olika vägar än på länge…
Vad som än händer – det som i första hand behövs är politisk, social och ekonomisk demokrati med ekologisk hänsynsfullhet, där ›demokrati‹ innebär att alla som berörs av ett beslut bör ha möjlighet att påverka det med en röst per person (ev. genom representanter valda på detta sätt), varvid majoriteter alltid måste ta särskild hänsyn till minoriteter.
Ganska självklart egentligen, men ännu har vi knappast ekonomisk demokrati (som bl.a. kräver någorlunda ekonomisk jämlikhet) någonstans i världen, vilket gör att också den politiska och sociala demokratin fungerar dåligt, samtidigt som alltför lite hänsyn tas till minoriteter och miljö.

Naomi Klein om klimatkrisen

2011-03-09T23:49:00.005+01:00

I den här intervjun i Democracy Now säger Naomi Klein en hel del tänkvärt om den amerikanska högerns förhållande till klimatkrisen – som också borde intressera oss i Sverige.

Bl.a. kan jag inte låta bli att hålla med henne om det sista hon säger i intervjun:

»Look, my fear is that climate change is the crisis, the biggest crisis of all, and that if we aren’t careful, if we don’t come up with a positive vision of how climate change can make our economies and our world more just, more livable, cleaner, fairer, then this crisis will be exploited to militarize our societies, to create fortress continents. And we’re really facing a choice. And, you know, I think what we really need now is for the people fighting for economic justice and environmental justice to come together.«

Al Jazeeras Wadah Khanfar om arabvärldens historiska ögonblick

2011-03-04T12:29:00.017+01:00

http://www.ted.com/talks/view/id/1084

Ett entusiastiskt tal inför en entusiastisk TED-publik om hur den arabiska ungdomar har visat att det är möjligt att med hjälp av ickevålds-metoder skaka av sig en diktatorisk regim (vilket inte motsägs av att det kan se hopplöst ut när motståndarsidan använder våld). Att det hos många handlar om en genuin önskan om verklig demokrati (knappast förenlig med religiös fundamentalism) är tydligt – men verklig demokrati måste, som jag ser det, innefatta inte bara politisk utan också ekonomisk demokrati (enligt t.ex. David Schweickart och mitt mycket koncentrerade pdf-blad). Trots att detta ofta »glöms bort«, tror jag att de flesta aktivister skulle hålla med om det, inte minst eftersom diktaturers makteliter har kunnat berika sig och och öka sin makt mycket tack vare västvärldens brist på ekonomisk demokrati. Här finns mycket att göra till stöd för demokratirörelserna i arabländerna och resten av världen. Och vi borde också kunna förenas i en kritik av konsumism och den överdrivna kommersialiseringen av t.ex. modeindustrin.

Nyliberal eller »inkluderande« tillväxt i Nordafrika?

2011-02-27T19:20:00.019+01:00

I en lång och – såvitt jag kan förstå – insiktsfull artikel, »A revolution against neoliberalism? – If rebellion results in a retrenchment of neoliberalism, millions will feel cheated«, på Al Jazeeras hemsida, skriver 'Abu Atris' (pseud.):

»To describe blatant exploitation of the political system for personal gain as corruption misses the forest for the trees. Such exploitation is surely an outrage against Egyptian citizens, but calling it corruption suggests that the problem is aberrations from a system that would otherwise function smoothly. If this were the case then the crimes of the Mubarak regime could be attributed simply to bad character: change the people and the problems go away. But the real problem with the regime was not necessarily that high-ranking members of the government were thieves in an ordinary sense. They did not necessarily steal directly from the treasury. Rather they were enriched through a conflation of politics and business under the guise of privatization. [min emfas] This was less a violation of the system than business as usual. Mubarak’s Egypt, in a nutshell, was a quintessential neoliberal state. …
In reality the unfettering of markets and agenda of privatization were applied unevenly at best. The only people for whom Egyptian neoliberalism worked ›by the book‹ were the most vulnerable members of society, and their experience with neoliberalism was not a pretty picture. Organised labor was fiercely suppressed. The public education and the health care systems were gutted by a combination of neglect and privatization. …
For the wealthy, the rules were very different. Egypt did not so much shrink its public sector, as neoliberal doctrine would have it, as it reallocated public resources for the benefit of a small and already affluent elite.«

Här handlar det uppenbarligen om en ojämlikhetsskapande, »traditionell« form av ekonomisk tillväxt (»oortodoxt« utnyttjad), driven av privata förväntningar och krav på ökad rikedom hos den egyptiska »eliten«.

Men i gårdagens »Konflikt« (drygt 40 min in i programmet) talar ekonomen och forskaren Rym Ayadi, knuten till Centre for European Policy, om behovet av »inkluderande tillväxt« i den södra medelhavsregionen, dvs. en tillväxt som tillfaller alla. »Europa har en roll att spela här«, säger hon. Mats Karlsson, tidigare vice världsbankschef, menade (efter drygt 45 min) att »det är en himmelsvid skillnad mellan en marknadsekonomisk reform som bygger på korruption och intressen hos en elit och en som bygger på brett socialt intresse, och det är det valet man nu står inför. … jag tror ju på demokratin … men nu pratar vi om det sociala innehållet … en marknadsekonomi byggd på regler som fungerar … och bättre fördelningspolitik«.

Varför inte prata om ekonomisk demokrati, t.ex. med regler enligt de principer som bl. a. David Schweickart föreslår?

Tim Jackson - Välfärd utan ekonomisk tillväxt

2011-02-16T23:46:00.004+01:00

Här är en videoinspelning från Tim Jacksons föredrag I ABF-huset. Inte så mycket nytt, kanske, för dem som läser den här bloggen, men med många vältaliga formuleringar. Det väsentligaste tycker jag han säger efter 27 min 27 sek:

»… we also of course need new concepts of ecological enterprizes. Firms can not be the same, they can not be purely profit making endevours in which those profits are distributed to a narrow section of the population. We need enterprizes that are not just motivated in ethical terms, but in which the legal forms reflect these new ideas about ecological and social goals, in which shareholder value is replaced by ideas of stakeholder value; in which individual ownership is replaced by ideas of community ownership; in which the structures that incentivize action within firms protect the long term, and mitigate that risk of continual, structural failure by having short term visions that are too narrow and too individualistic in their outlook.

… It is blindingly clear that we do not have a macroeconomics of sustainability – we have a macroeconomics in which economic stability is dependent upon consumption growth into the future. … We urgently need … a different economics … The foundations for some of this already exist. We have for example increasingly a number of small scale, often community oriented ecological enterprize offering valuable services … they create cohesion at the community level.«

Denna idé om lokala ekonomier utvecklas ganska väl av Joel Magnuson i boken ”Mindful Economics” (se inlägget om Steg 3) där det finns många goda råd om hur man kan börja ett arbete med att skapa sådana lokala ekonomiska strukturer – vilka förhoppningsvis senare kan integreras i större demokratiska ekonomier.

Tim Jackson i Stockholm - och revolution i Egypten

2011-02-12T17:04:00.029+01:00

Stockholm 8.2.11
I tisdags var jag i ABF-husets Z-sal och lyssnade på Tim Jackson, Johan Rockström och Anders Wijkman, när det talade om hur vår välfärd alltmer hotas (miljöförstöring, ökad ojämlikhet m.m.) av just den ekonomiska tillväxt som är dess förmodade förutsättning. Ett dilemma som fortfarande i stort sett är politiskt tabubelagt, kanske framförallt eftersom ekonomiska makthavare med stort inflytande över politiken kräver goda förutsättningar för en fortsatt ekonomisk tillväxt för att kunna behålla sin maktposition. Både Jackson och Wijkman vittnade om det låga intresset för problemet på hög politisk nivå.
Desto större tycks intresset börja bli på ’gräsrotsnivå’ – bland oss som inte har någon överdriven ekonomisk maktposition att förlora – eftersom Z-salen var mer än fullsatt (många lyckades inte komma in överhuvudtaget. Det var länge sedan jag upplevde ett så positivt gensvar på kontroversiella, progressiva politiska idéer (referat länkar och bättre kommentarer än min av mötet finns på Ecoprofile, på Effekt – och på P1's Klotet finns en intervju med Tim Jackson).
Kanske en exponentiellt tillväxande medvetandeförändring bort från egocentrerad konsumism mot hänsynsfullhet och gemenskap är möjlig trots allt – om inte förr, så när omständigheterna kräver det.

Egypten 11.2.11
En enorm kontrast och ett slående bevis på att stora, snabba, positiva medvetandeförändringar verkligen är möjliga, när en mängd avgörande historiska omständigheter sammanfaller, är den (än så länge) framgångsrika demokratiska revolutionen i Egypten – från att ha startat ur ett, för varje individ som enskild aktör, hopplöst underläge!
Man får bara hoppas att nödvändiga stabiliserande strukturer hinner etableras i god tid innan kvarvarande ekonomiska makthavare (och kanskepolisstyrkor) börjar utnyttja den »flytande« situationen till att stärka sin egen ställning – och militärens inställning (att det interna stödet för en demokratisk utveckling inte undertrycks) är naturligtvis avgörande för en fredlig fortsättning på den demokratiska revolutionen, inte bara i Egypten. – Det är då inte bara politisk utan också ekonomisk demokrati (med t.ex. kooperativ i stället för företag med externa ägare – se tidigare blogginlägg t.ex om Steg 3 och David Schweickart, här och här) som behövs, globalt och lokalt.

Steg 3

2011-02-04T10:39:00.003+01:00

På Steg 3:s Facebooksida finns nu, särskilt under dess diskussionsflik, flera inlägg om tillväxtproblematiken. Bland de länkar som finns där, är särskilt en längre och en kortare intervju med Joel Magnuson med anledning av hans högst läsvärda bok, Mindful Economics, samt David Kortens presentation av sin bok Agenda fo a New Economy särskilt intressanta. (Dessutom finns det relevanta länkar på den här bloggen, t.ex här.)

Sälj inte våra utsläppsminskningar!

2011-01-31T23:01:00.003+01:00

GP har publicerat en debattartikel undertecknad av flera tunga namn, som Per Holmgren och Anders Wijkman, representanter för Greenpeace och Världsnaturfonden WWF m.fl. som ger starka argument mot en försäljning av utsläppsrätter. Bl.a. sägs att:

»En försäljning hade kunnat vara acceptabel om de sammanlagda utsläppsminskningarna under Kyotoprotokollet varit tillräckligt stora. Men det har länge stått klart att mycket, mycket mer behöver göras för att undvika risken för katastrofal klimatförändring, både internationellt och inte minst i Sverige. Därför är en försäljning av utsläppsrätterna miljömässigt oförsvarbar.

Ytterligare ett skäl att inte sälja bort våra extra klimatansträngningar är att det vore djupt demoraliserande för allt klimatarbete som pågår.«

Ett upprop på initiativ av Klimataktion har hittills fått 3460 underskrifter. Det är viktigt att det blir ännu fler, så gå till namninsamlingen och skriv under.

Ban Ki Moon kräver nytt ekonomiskt system

2011-01-29T12:13:00.010+01:00

Ur The Guardian via länk i Supermiljöbloggen:

»‘We need a revolution,’ [Ban Ki-moon] told a panel at the World Economic Forum in Davos, Switzerland, on how best to make the global economy sustainable. ‘Climate change is also showing us that the old model is more than obsolete.’ and said: ‘We are running out of time. Time to tackle climate change, time to ensure sustainable … growth.’«

Den stora frågan är hur »sustainable … growth« ska, kan eller kommer att uppfattas och hur krav på åtgärder enligt en eventuellt etablerad förståelse kommer att emottas av ekonomins mäktiga aktörer. Säkert något att uppmärksamma för alla oss andra som är, som individer, mindre mäktiga aktörer.
Vi kan ju börja med att fundera över hur en hållbar ekonomi kan se ut. Kanske genom att delta i diskussionen »Hur överlever företagen i ett hållbart samhälle?« (där man kan hitta intressanta länkar, t.ex. i mina inlägg 2011-01-25 och 2011-01-28) på Ecoprofile.

»The Story of Stuff«

2011-01-23T12:18:00.002+01:00

I en diskussionstråd på miljösajten Ecoprofile, »Hur överlever företagen i ett hållbart samhälle« tipsades om sajten »The Story of Stuff« som visar en animerad kortfilm med samma namn (från 2007 och som jag alltså borde ha upptäckt för länge sen) som visade sig vara »en lysande pedagogisk, rolig, skrämmande och, tyvärr, såvitt jag förstår, i princip helt korrekt snabbgenomgång av det kapitalistiska, miljöförstörande produktions- och konsumtionsmaskineriet«, som jag skrev i ett diskussionsinlägg i samma tråd och fortsatte längre ned:

»Jag tror också att ›vi behöver ett nytt spel med nya regler‹ [som en diskussionsdeltagare skrev] …Såvitt jag kan se finns det ingen annan lösning än att (genom ombildning eller nybildning) etablera så många företag som möjligt som tack vare sin juridiska konstruktion inte kräver ekonomisk tillväxt (dvs. ökning av sitt kapital), vare sig för att överleva eller för att tillfredsställa sina verkliga intressenter/aktörer, dvs. det omgivande samhället och de som är verksamma i företaget. Det krävs med andra ord ett starkt samhälleligt etableringsstöd och att de ursprungliga ekonomiska intressenterna på något sätt kan förmås att träda tillbaka – t.ex. av demokratiska skäl och rättviseskäl, vilket kan kräva en kombination av samhälleliga krav på företagsdemokrati och någon form av ekonomisk och kanske social kompensation till ursprungliga aktieägare för att undvika alltför stora spänningar. Till sin juridiska form skulle företagen kunna vara ekonomiska föreningar med lämpliga instruktioner om hur de ska styras – demokratiskt, dvs. som kooperativ – och hur överskott ska användas och eventuellt underskott ersättas.

Se t.ex. David Schweickarts förslag (fast ersättning till samhället, vinst till investering och till kooperativets medlemmar/ägare) och mitt förslag (vinst till samhället och till investeringar, fast ersättning till kooperativets medlemmar) på min blogg, här och här (och på min pdf).«

Schweickarts bok »After Capitalism«

2011-01-06T14:31:00.024+01:00

I »After Capitalism« (som kom ut 2002 men fortfarande finns att få tag på som nytryck via nätbokhandlar, och som det finns prov på här) ger David Scweickart (som besökte Uppsala i somras, dvs. 2010) de mest övertygande och klart formulerade förslag (på en lättläst engelska) till demokratiska alternativ till kapitalismen som jag hittills har sett. Beställ den på nätet och läs den! (Den är inte så tjock och dyr, och jag fick den snabbt.)

Att boken presenterar just en sådan »utveckling av mer utförliga alternativ« som jag efterlyser i min pdf, »För en demokratisk ekonomi«, gör att de kanske kan komplettera varandra på ett bra sätt. (PS. Se även en senare pdf, »För en demokratisk ekonomi II«.) En liten skillnad är nog att jag inte ser det som nödvändigt att företag, om de är bildade genom någon form av samhällskontrakt, har några specificerade ägare (men företagen skulle kunna äga sina produktionsmedel i stället för att hyra dem, som Schweickart föreslår). Jag föredrar också att se de verksamma inom ett kooperativ som ’medlemmar’ med demokratiska rättigheter och ansvar för dess skötsel (via valda representanter), och tror att det vore bättre om överskott/’vinster’ kunde återföras till den typ av banksystem som beskrivs av Schweickart (och mer eller mindre direkt på s. 12–16 i min nämnda pdf »II«) – efter det att demokratiskt beslutade investeringar och ersättningar till kooperativets medlemmar betalats. Skillnaden är nog i praktiken inte så stor (kombinationer av båda alternativen bör vara möjliga) men innebär såvitt jag kan se att konkurrensen mellan företag och strävan efter tillväxt borde bli mindre än i de alternativ som Schweickart föreslår.

I »After Capitalism« beskrivs ett uppenbarligen mycket lyckat »experiment« med kooperativ och ekonomisk demokrati som bevis för idéernas hållbarhet. Det handlar om det kooperativa nätverk som startades för 55 år sedan i Mondragon i Baskien och 1991 konsoliderades som Mondragon Corporación Cooperativa .

Ett studieprojekt vid MIT, Massachussetts Institute of Technology, har åstadkommit en liten lättillgänglig publikation som bl.a. undersöker ’Mondragon’ och som ger några praktiska råd som också kan vara användbara i Sverige, t.ex. som ett slags hållpunkter när det gäller att undersöka de juridiska möjligheterna för att starta kooperativ här – och hur de skulle kunna förbättras.
I inledningen till den här skriften refereras till den senaste ekonomiska krisen: »In the wake of this crisis, we are challenged to find a sustainable and democratic way to generate wealth in cities.« Bakgrunden är ett nytt litet kooperativt nätverk i den krisdrabbade staden Cleveland, Ohio, som har lyckats hindra att en stor del av stadens tillgångar försvinner till företag utanför staden.

Kooperativ kan alltså fungera som ett ekonomiskt försvar i en krissituation även om det här snarare handlar om att fördela rikedom än att skapa den. Kanske är det därför som kooperativ fortfarande tycks tolereras av amerikanska myndigheter. Överhuvudtaget tror jag det är viktigt att inte åstadkomma en polarisering mellan olika grupper i samhället. Det skulle bara försvåra en demokratisering av den ›privata‹ sektorn som mycket väl skulle kunna genomföras utan att någon grupp skulle behöva känna sig (eller vara) hotad. Som Schweickart säger (s. 176), »det är inte kapitalistklassens överdrivna konsumtion som skapar våra sociala och ekonomiska problem utan det är vad de gör med det som de inte konsumerar«. Även om deras livsstil skapar en del miljöproblem är det i första hand den ekonomiska makten över en, för närvarande, oerhört problematisk industriproduktion som de måste överlåta till samhället, till dem som är mest berörda av den och t.ex. praktiskt verksamma med den.

I slutet av »After Capitalism« sägs en viktig sak: »Termerna [dvs. ›kommunism‹, ›revolution‹] är inte viktiga här«. De borde åtminstone inte vara det. Men med tanke på Lars Ohlys svårigheter att befria sig från sin stämpel som ›kommunist‹ är det kanske bäst att acceptera ordets nya betydelse, ›diktatorisk planekonomi‹ och t.o.m. undvika att definiera Schweickarts ›ekonomiska demokrati‹ som en form av socialism eftersom ›socialism‹ ofta uppfattas som synonymt med ›centralstyrd planekonomi‹. Men ordet ›vänster‹ är nog fortfarande användbart när det används för rörelser som strävar efter politisk och ekonomisk jämlikhet. Framförallt gäller det att ge begreppet ›demokrati‹ en fördjupad innebörd.

David Schweickart om ekonomisk demokrati

2010-12-08T13:23:00.011+01:00

I somras (2010) höll matematikern och filosofen David Schweickart ett intressant föredrag i Uppsala, som finns på YouTube som tio stycken ca 10 min långa videoavsnitt – som när det här skrivs bara har visats mellan 31 (9e avsnittet), 89 (2a avsnittet) och 380 gånger (första avsnittet). Det förtjänar att visas betydligt fler gånger i sin helhet, och även om den tekniska kvaliteten är ganska ojämn är det oftast lätt att höra vad han säger (att publikens frågor knappast hörs får man bortse från, hans svar är ändå intressanta).

Han visar följande lista som exempel på varför vi behöver ett alternativ till kapitalism, »ekonomisk demokrati«, som han föredrar att kalla det i stället för ›socialism‹ på grund av begreppets negativa associationer i USA. Kanske kan det vara lämpligt också i Sverige, eftersom det inte handlar om en centralstyrd ekonomi. (Hans bok »After Capitalism« är också intressant.)

»The deep irrationality of capitalism

Ever-growing inequality: Paper wealth and soul-destroying poverty.
More control over nature than ever and more ecological devastation: capitalism’s cancerous »grow or die« expansionary imperative.
Technology that could give everyone more leisure throws millions out of work and makes hundreds of millions insecure (and overworked).«

Han fortsätter med att visa ett par citat av ekonomipristageren Paul Krugman. Det här är det andra (ur »The Return of Depression Economics and the Crisis of 2008«):

»Capitalism is secure, not only because of its successes – which have been very real – but because no one has a plausible alternative. This situation will not last forever. Surely there will be other ideologies, other dreams, and they will emerge sooner rather than later if the current economic crisis persists and deepens.«

I del 4 presenterar Schweickart sitt förslag till ekonomiskt system, med schematisk skiss:

»Economic Democracy, The Basic Model

The market for goods and services, which is basically the same as it is under capitalism.
Workplace democracy, which replaces the capitalist institution of wage labor.
Democratic control over investment, which replaces capitalist financial markets.

Worker Self-Management

Workers control the enterprise democratically, one-worker, one-vote
Workers elect a workers’ council that appoints upper management
Workers’ incomes are profit shares, not wages.«

Det här förslaget ligger nära det som jag helt oberoende har skissat på i mitt pdf-blad. (PS. Se även en senare skrift »För en demokratisk ekonomi II«.) Den största skillnaden är nog att jag tror (i likhet med ekonomen Joel Magnuson – som för övrigt har liknande idéer – i boken Mindful Economics) att man bör undvika obegränsad vinstutdelning till medlemmar/ägare, utan i stället ha mer generella avtal om skäliga ersättningar.

Men lyssna till hela föredraget, det innehåller många intressanta, och hoppingivande, synpunkter och idéer.

Mona Sahlin talar

2010-12-06T13:57:00.010+01:00

Ur Mona Sahlins tal vid förtroenderådet 4.12:

»Vi ska ta parti mot orättvisor, mot utsatthet, för jämlikhet.

Men vi kan inte tala till en minoritet av folket – och förvänta oss en majoritet av rösterna! För det får vi inte.

…

Arbete är inte bara en rättighet. Arbete är också en skyldighet – ett krav som samhället måste rikta mot alla vuxna i vårt land. För det är med arbete vi upprätthåller tillväxt och välfärd, det som gör ökad frihet möjlig. Och det är därför målet heter full sysselsättning – Arbete åt alla.

Vår jobbpolitik måste från och med nu vara helt utan reservationer:

Målet är att alla som kan jobba ska jobba.
Det ska alltid löna sig att arbeta.
A-kassan ska vara en omställningsförsäkring från ett jobb till ett annat – inget annat.
Fler jobb går före större ersättningar.

[Röda punkter i den officiella utskriften på hemsidan.]

Det är det första. Vi måste bli tydliga. Sedan är frågan – leder vår politik i alla lägen dit? Mitt svar är nej.

…

Arbetsmarknaden har förändrats snabbare än vår jobbpolitik. Ett parti som menar allvar med en offensiv politik för nya jobb måste kunna visa upp en stark och tydlig näringspolitik.«

Med andra ord: Samhället har förändrats i ›liberal‹ riktning, och partiet måste följa efter för att kunna vinna ett framtida val och få regeringsmakten – dvs. dela makten med näringslivets beslutsfattare och kapitalägare. Varför inte så snart som möjligt bilda ett block med moderaterna för att säkert återta en del av makten redan efter nästa val? Jag kan tänka mig att moderaterna inte skulle opponera sig alltför mycket mot ett valmanifest som innehåller formuleringen (ur Sahlins tal): »I vårt socialdemokratiska uppdrag ingår alltid att se till att pengarna räcker till en välfärd åt alla av hög kvalitet, fördelad efter behov – inte plånbok. Här ska vi inte vika oss en tum.«

Hur båda partierna sedan skulle kunna leva upp till löftet efter en valseger – när vård och skolor redan till stora delar är privatiserade – är en annan sak. Det Mona Sahlin säger är knappast övertygande:

»De borgerliga partierna i Stockholms län landsting sätter privatiseringar först … Vi socialdemokrater måste göra tvärtom. Vi ska sätta välfärdens kvalitet först – och då måste vi slutligen lämna den destruktiva debatten om ja eller nej till privatisering och vinster.«

Även miljöpolitiken motiveras med möjligheterna till vinst:

»Den som har störst resurser måste också göra mest. Se det inte som en kostnad! Det är en investering med goda vinstutsikter.«

Ett liberalt synsätt som uppenbarligen handlar om ›grön tillväxt‹, en möjlighet som alldeles särskilt kan ifrågasättas när vinstmotivet fortfarande dominerar.

Slutsatsen måste bli att trots att både Moderaterna och Socialdemokraterna utger sig för att vara arbetarpartier kan man inte säga att något av dem egentligen är det. Snarare skulle båda kunna göra anspråk på att vara näringslivets tillväxt- och arbetspartier – om inte vänstersocialdemokraterna lyckas åstadkomma en radikal omsvängning.

P.S. 17.12.10. De här artiklarna i Aftonbladet visar på något som kanske är en delförklaring till mina iakttagelser (som jag inte tycks vara ensam om):

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8292926.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8292920.ab

P1:s Konflikt: om fattigdom

2010-12-04T13:15:00.004+01:00

I morse lyssnade jag på det utmärkta programmet Konflikt, i P1, som alltid brukar se på konflikter ur perspektiv som inte är de vanliga. Idag handlade det om fattigdomen i Europa. Den fattigdom som (möjligen) inte ökar om man, som moderaterna föredrar, definierar den absolut. Men när BNP per capita ökar – vilket vårt ekonomiska system kräver för att undvika missnöjda aktieägare, arbetslöshet och social oro – ökar också både inkomst- och förmögenhetsklyftorna och alltså den relativa fattigdomen. Vilket inte är något litet problem när tillväxten förändrar den sociala och urbana miljön och det framför allt är dess glamorösa sida som uppvisas och propageras för i massmedia.

Detta kan lätt få dem som av olika orsaker – ofta inte självförvållade – har hamnat bland den fattigare delen av befolkningen, att ändå känna skam för att för att de inte själva har råd med den livsstil som har blivit idealet. För att inte bli socialt nedvärderad tvingas man ta lån, som senare kan försämra ens ekonomi så att man, för att inte bli vräkt från en alltför dyr lägenhet (eftersom det inte går att få tag på billiga), måste leva på så undermålig mat att man kanske till och med får symptom på allvarlig undernäring, vilket en läkare rapporterade om från London.

Slutsatsen måste bli att ekonomisk tillväxt, förutom att ge kortsiktiga lösningar på sociala problem (t.ex. arbetslöshet och oro på aktiemarknaden) också är en orsak till mer svårlösta och långsiktiga sociala problem, som stora sociala klyftor, vilka dessutom kan förvärras av de ekologiska problem som tillväxten också ger upphov till.

Men eftersom negativ tillväxt, då de sociala systemen försvagas, inte heller löser problemet med social ojämlikhet, tror jag att det kan bli nödvändigt att söka lösningar utanför det ekonomiska systemets regelverk eller lösningar som åtminstone innebär förändringar eller utnyttjande av andra möjligheter hos det, t.ex. enligt mitt pdf-blad.

Kommentar till artikel av S. Tengroth

2010-12-03T11:15:00.005+01:00

Stellan Tengroth avslutar en utmärkt artikel i Fria Tidningen så här:

»… tillväxten som begrepp måste slängas på soptippen. När vi väl har gjort det, gäller det att hitta något annat.

Och här kommer jag till det riktigt ”mossiga” och politiskt inkorrekta ordet: förnöjsamhet.

Min övertygelse är att vi måste ersätta tillväxten och den genetiskt betingade tävlingsinstinkten med bilden att vi faktiskt har det rätt bra. Vi skulle till och med kunna få det något sämre och ändå ha ett tillräckligt bra liv. När den insikten har landat, då kan jag ana ett hopp!«

Min kommentar:
Jag håller helt och hållet med om dessa slutsatser. Det stora problemet är förstås att nå dit, när vi har ett ekonomiskt system som består av enheter, aktiebolag, som är skapade av människor som alltsedan den tidiga industrialismen närt förhoppningar om stora vinster och ekonomisk dominans över andra aktiebolag, och som dessutom har rätt att kräva att deras egendom handhas på ett sådant sätt att det målet uppnås så säkert och effektivt som möjligt, vilket innebär ökande produktion och försäljning.

Men det innebär också besparingar, arbetslöshet och konkurser, som till och med minskar "tillväxten" hos de sämst lottade, trots att den totala konsumtionen ökar. Och för att minska spänningen mellan rika och fattiga är det för de fattiga som idealet förnöjsamhet i första hand har predikats - kanske är det därför som ordet har blivit "mossigt". De flesta är ju inte längre fattiga när det gäller förmåga till konsumtion - men vi tvingas att arbeta för mycket för att upprätthålla denna konsumtion, som ju i första hand är i företagens intresse.

Kan vi vända på det här och istället hävda att det är de rikaste som i första hand borde visa förnöjsamhet, medan de flesta andra visserligen borde kunna vara nöjda materiellt, men i stället missnöjda med sin arbetstid, hotet om arbetslöshet och den bristande demokratin på arbetsplatserna, kanske vi skulle kunna närma oss målet. Men i så fall behövs nog en annan företagskonstruktion utan ägare med krav på vinstutdelning och tillväxt av det egna kapitalet och ett bättre samhälleligt stöd till företag som är samhällsekonomiskt lönsamma men mindre lönsamma som enskilda företag.

Noam Chomsky i Democracy Now

2010-12-02T14:34:00.006+01:00

Noam Chomsky säger i Democracy Now 1/12:

»… one of the major reasons for government secrecy is to protect the government from its own population. … In fact, the current [Wiki]leaks are – what I’ve seen, at least – primarily interesting because of what they tell us about how the diplomatic service works.«

Det tycks stämma rätt väl med vad dagens SvD har funnit i Wikileaks-dokumenten:

»USA:s ambassad skriver i sina analyser att det är ett faktum att Sverige rört sig närmare USA och Nato. ”Ett genombrott” för Sveriges närmande till Nato, citeras Sten Tolgfors av ambassaden när Sverige gick med i samarbetet om Natos militära transportplan i Ungern.«

Tidningen nämner fler liknande exempel. – I en diktatur är det (kanske oftast) i första hand befolkningen som måste skydda sig mot regeringen, medan det alltså verkar som om det i en demokrati främst är regeringen som måste skydda sig mot befolkningen. – Men då handlar det om en ganska ofullständig demokrati. (Den ekonomiskt mäktigaste samhällssektorn – den privata – är i vilket fall som helst inte särskilt demokratisk enligt kriterierna i min pdf.)

Intervju med John le Carré

2010-11-28T19:54:00.003+01:00

Democracy Now's Amy Goodman intervjuar John le Carré (David Cornwell) här, där le Carré också läser ur sin essä The United States of America Has Gone Mad. Under videon finns också en utskrift av hela intervjun, där han bl.a. säger på tal om Bushs krig mot Irak: »What is at stake is not an imminent military or terrorist threat, but the economic imperative of US growth«. Det var (och är) nog riktigt – den USA-dominerade globala ekonomins krav på tillväxt har förödande konsekvenser.
Det är överhuvudtaget lätt att hitta exempel på negativa konsekvenser av den kapitalistiska ekonomins inneboende krav på kapitaltillväxt – och ändå är det mycket sällan som detta krav uppfattas som en problematisk egenskap hos vårt ekonomiska system.

Manfred Max-Neef och Derrick Jensen

2010-11-26T20:29:00.013+01:00

Manfred Max-Neef i videon, nedan, från Democracy Now:

The economists to serve the people are not the people to serve the economy.
Development is about people and not about objects.
Growth is not the same as development and development does not necessarily require growth.
No economy is possible in the absence of eco-system services.
The economy is a sub-system of a larger finite system of biosphere, hence permanent growth is impossible.

And the fundamental value to sustain a new economy should be that no economic interest under no circumstance can be about the reverence of life. – Nothing can be more important than life.
What we have today is exactly the opposite [of this list].

Derrick Jensen (andra hälften av videon):

… one of the problems that I see with the vast majority of so-called solutions to global warming is that they take industrial capitalism as a given and the planet which must conform to industrial capitalism, as opposed to the other way around.

Ett gott exempel på helhetssyn (David Harvey)

2010-11-25T14:34:00.008+01:00

I denna video ger David Harvey ett gott exempel på resonemang förda med utgångspunkt från en syn på världen som en dialektisk helhet eller – med mitt komplicerade sätt att uttrycka mig – en organisk helhet av vågor i förvandling. Eller enklare – som i min pdf (alternativ I) – en värld där goda och dåliga ’spiraler’ spelar en avgörande roll. En viktig sak som Harvey påpekar är att åtgärder kan och bör sättas in på flera ställen samtidigt i en process som man vill förändra.

David Harvey

2010-11-25T11:47:00.002+01:00

Klimatkris

2010-11-24T09:54:00.006+01:00

George Lakoff, professor i lingvistik vid universitetet i Kalifornien, betonar hur viktiga de ord vi använder är för hur vi lyckas förmedla kunskaper om klimatet:

»Global warming applies to climate, not weather, and most people don’t think of the difference, and so you shouldn’t be talking just about global warming. You should be talking about the climate crisis. That, I think, is very important and then you explain what a crisis is. But the people who are in the environmental movement are very bad at communication…
The idea of climate change, actually, was introduced by conservatives, by Frank Luntz in the 2004 (presidential) campaign. He found that ’global warming’ alarmed people whereas ‘climate change’ sounded fine. It was just change, as if it just happened, and people weren’t responsible. And climate is a nice word. It sort of gives an image of palm trees and nice climate, as opposed to hurricanes and, you know, and huge snowstorms and floods …
I think the climate crisis is a much better way to talk about. You want to say this is crisis. This is a crisis for civilization. It’s a crisis for life on Earth.« [Citerad här på s. 6]

Den kalla januarimånaden i år fick ju en del att tvivla på att den globala uppvärmningen är ett faktum – trots att den månaden var en av de varmaste månaderna som registrerats hittills för jorden som helhet. Och just idag drar det ner kalla vindar från norra Sibirien. För starka vindar krävs det mycket energi, som alltid levereras i form av strålning, som övergår till värme. Men den värmen märker man inte mycket av när vindarna transporterar luft från kallare områden. Klimatkris är då ett mycket bättre ord än global uppvärmning (som på våra breddgrader kan låta trevligare än klimatförändring) när det gäller att uppmärksamma folk på vad som sker, och på hur akut och samtidigt komplicerad situationen är.
Men masskommunikation är komplicerat, särskilt när det finns motstridiga intressen som gör allt för att tolka kommunikationen till sin egen fördel. Plötsligt kan ett ord användas för helt andra syften än vad som var avsett från början.

Herman Daly om »Ekonomins termodynamiska rötter«

2010-11-22T23:42:00.007+01:00

Den här korta artikeln, The thermodynamic roots of economics,
av Herman Daly, professor i ekologisk ekonomi, tar upp ett viktigt naturlagsbesläktat problem när det gäller tillväxt. Han skräder inte orden:

»Indeed, were basic growth limits recognized, very many very prestigious economists would be seen to have been very wrong about some very basic issues for a very long time. Important economists, like most people, resist being proved wrong. They even bolster their threatened prestige with such pretension as ›the Sveriges Riksbank Prize in Economic Science in Memory of Alfred Nobel‹ — which by journalistic contraction becomes, ›the Nobel Prize in Economics‹, infringing on the prestige of a real science, like physics.«

350 EARTH

2010-11-21T11:37:00.009+01:00

Den här veckan äger den första konstutställning rum (350 EARTH) som är tillräckligt stor för att ses från rymden – så att den kan fotograferas av satelliter. Det bör kunna väcka en bra form av uppmärksamhet på flera sätt:

Det visar att många människor tack vare ett stort engagemang kan ställa upp i ett frivilligt samarbete.
Det visar att engagemanget för klimatet är stort (se '350' i bildens ena hörn format av människor – den CO2-koncentration som vi måste ned till från nuvarande 388).
Den ger en känsla av hur liten jorden är och att vi faktiskt kan påverka den så att det på kort tid syns från rymden – att det kanske finns flera sätt att påverka den.
Genom sitt nyhetsvärde – och spektakulära resultat – finns det hopp om att aktionen får stor uppmärksamhet.

Det här tycker jag är ett gott exempel på »stabiliserande aktivitet« genom konst enligt bildtexten i min »antitillväxt-folder«.

350 Iceland by Cinematographer Bergsteinn Björgúlfsson from 350Team on Vimeo.

Några anti-tillväxtinlägg

2010-11-18T13:29:00.009+01:00

Här är en redigerad följd av diskussionsinlägg som jag lagt på nätverket Steg 3:s Facebook-sida.

I Steg 3:s upprop sägs:

"Vi kräver ...
... att en diskussion kring den ekonomiska tillväxtens hållbarhet på ett seriöst och bestående sätt förs upp på den politiska agendan. Den nuvarande ekonomiska tillväxtmodellen måste tillåtas att problematiseras, analyseras och utsättas för öppen kritik.
... att det tillsätts resurser för att ta fram en plan för en fungerande samhällsmodell, som inte är beroende av ekonomisk tillväxt. Steg 3 skulle man kunna kalla den. Vi hoppas att Sverige ska våga ta en ledande roll inom detta område och vara med och visa vägen mot framtiden."

Så varför inte starta en diskussion här, redan nu, om olika mer eller mindre möjliga alternativ och på vilket sätt vi bäst kan förbereda oss inför kommande kriser.
Till exempel undrar jag om inte aktieägares krav på kapitaltillväxt är den viktigaste orsaken till den globala tillväxten. Krav som är en aspekt av det faktum att det ekonomiska systemet inte är demokratiskt. I den här pdf-foldern finns några förslag till vägar mot en bättre ekonomisk demokrati utan inneboende krav på tillväxt, som kanske kan diskuteras här.

[Till en deltagare som tyckte att min pdf-folder var "lite svår"] Hoppas att det som var svårt vid första anblicken kan börja klarna. Jag har funderat mycket på det här, men får sällan några reaktioner. Antagligen för att vi alla har blivit så vana vid att företag måste växa för att inte hotas av konkurs, att det är svårt att föreställa sig ett ekonomiskt system, som inte är en planekonomi och där företag inte ständigt måste växa för att öka sin produktion för att få in mer kapital för att kunna växa ännu mer och ge mer utdelning till sina ägare.

Du efterlyser en förenkling, men hur jag än försöker uppstår det komplikationer eftersom ämnet är så svårt. Jag utgår från en process-syn på tillvaron där allting som händer påverkar allt annat så att invecklade spiraler av orsakssamband uppstår mellan människor, deras psyken, omgivningen och det ekonomiska systemet, och där det gäller för oss att vara medvetna om vår delaktighet. Det är väl ungefär vad inledningen i handlar om.
Avsnittet "Grundläggande demokratiska mål" handlar om ett ideal att sträva mot. Vi är långt från det nu, men jag tror att det kan vara bra att ha ett sådant ideal i tankarna som ett alternativ när man bedömer den aktuella utvecklingen i samhället. Det handlar om en annan typ av företag som inte bildats som aktiebolag utan som kooperativ, eller kanske stiftelser, och som kanske främst är finansierade av en social sektor som är ekonomiskt starkare än dagens offentliga sektor. Som sagt, det är en lång väg dit, vi måste vänja oss vid tanken på att andra slags företag är möjliga – och till råga på allt är vi sedan 80-talet på väg åt andra hållet.
Om man inte avskräcks av detta, utan tillåter sig att fundera lite över de olika punkterna och försöker komma ihåg dem, bör det bli lättare att läsa fortsättningen av foldern, som handlar om problem med de demokratiska målens förverkligande och om två huvudinriktningar, I och II, för att nå dit i samförstånd med så många som möjligt. Det handlar om processer som samspelar i oerhört komplicerade kretslopp, som det gäller att förstärka så att 'goda spiraler' uppstår som närmar sig det demokratiska idealet. (En mängd olika möjligheter är tänkbara här.)
Ingen lätt uppgift, men säkert mer hanterlig i liten skala enligt alternativ II, som kan ses som ett beredskapsalternativ för den händelse en ordentlig kollaps av det ekonomiska systemet skulle inträffa.

Kanske kan min pdf-folder enklast sammanfattas med följande slutsatser, som skulle kunna diskuteras här [dvs på Facebooks diskussionssida]:
En ekonomi utan inre krav på tillväxt behöver:
(a) en fri marknad (som vi redan har) med ett stabilt monetärt system (som för närvarande inte är stabilt),
(b) demokratiskt styrda, ekonomiskt väl understödda (inte tillväxtberoende) självägande företag (som det finns alltför få av) snarare än tillväxtkrävande, externt styrda företag (som nu är alltför dominerande),
(c) ett socialt (globalt, nationellt och kommunalt) fördelnings- och understödssystem, (som måste bli mer demokratiskt och få större ekonomiska resurser),
(d) ett starkt miljöengagemang hos så många som möjligt, kombinerat med ett motstånd mot en konsumistisk livsstil (detta är viktiga stabiliserande faktorer som kan utvecklas betydligt).

Eftersom dessa punkter är dynamiskt relaterade till varandra (enligt den enkla illustrationen i 'pdf-foldern') och till miljön, är det kanske avgörande för vår framtid om vi kan åstadkomma en mer hållbar balans mellan dem än vad som nu är fallet.
Som jag ser det är alltså tillväxtproblematiken intimt förknippad med bristen på (förutom miljöhänsyn) demokrati och jämlikhet hos det ekonomiska systemet.

Diskussioner om tillväxt

2010-11-17T13:15:00.002+01:00

Diskussionen dröjer på Steg 3:s Facebooksida trots att antalet som gillar sidan har ökat med över hundra personer till 1078 personer när detta skrivs. Diskussionerna är ju lätta att hitta, och eftersom ingen har opponerat sig mot det jag har skrivit (utom en, som jag tror i princip var positiv, som först hade svårt med den 'vetenskapliga stilen'. Han uttryckte senare en viss förståelse.)
Jag undrar förresten hur det kommer att gå för socialdemokraterna, när de nu har två diametralt motsatta linjer att debattera. En som låter som en kopia av moderaternas politik – på tvärs emot min anti-tillväxtfolder – och en annan som åtminstone överensstämmer med de första stegen i folderns alternativ I.

Ekonomi utan tillväxt?

2010-11-12T23:07:00.001+01:00

Det nystartade nätverket Steg 3, av personer som är skeptiska till att ständig ekonomisk tillväxt är möjlig, har en Facebooksida, där det kanske kan bli en intressant diskussion efter mina första bidrag där: http://www.facebook.com/pages/Steg-3/120847514600141?v=app_2373072738 .