»Den stora förnekelsen« och Steg 3 (–4?)

        

Har just läst färdigt Wijkman/Rockströms Den stora förnekelsen (presenterad i P1, här eller här) och kan varmt rekommendera den! – trots att den inte diskuterar den, enligt min mening, grundläggande orsaken till miljökrisen och den ojämna resursfördelningen (och till den »stora förnekelsen«), det som Joel Magnuson (intervjuad här) i sin bok Mindful Economics kallar »the growth imperative of capitalism«. Wijkman/ Rockström föreslår t.ex. bara att aktiebolagslagstiftningen bör ses över »med syfte att bredda målparagrafen för företagens verksamhet«. Men de skriver också, sist i ett kapitel: »Vad som behövs är ingenting mindre än en revolution, både i attityder och samhällets och ekonomins organisation«.

Både Mindful Economics och Den stora förnekelsen har ett föredömligt systemperspektiv och deras resonemang är lätta att följa och, såvitt jag kan bedöma, mycket trovärdiga. De verkar kunna komplettera varandra på ett utmärkt sätt, trots (eller kanske tack vare) att deras förslag till åtgärder är tillämpliga på olika nivåer eller stadier av förändring. De förslag som nämns i Den en stora förnekelsen går knappast utanför kapitalismens ramar *, medan Mindful Economics föreslår en alternativ, demokratisk, ekonomi utgående från lokala strukturer. – Skillnaden verkar motsvaras ganska väl av skillnaden mellan alternativ I och II i min egen mycket koncentrerade skiss, »För en demokratisk ekonomi«, som är avsedd att utvecklas betydligt mer, bl.a. med sådana åtgärder som föreslås i båda böckerna. (P.S. 12.9.11. Skissen har nu utvecklats till en 16-sidig pdf, »För en demokratisk ekonomi II«.)

Kanske skulle ett tydligt erkännande av – och en verklig befrielse från – kapitalismens »growth imperative«, och de starka intressemotsättningar som det sammanhänger med, motsvaras av ett ytterligare steg efter Steg 3 (som inte ifrågasätter de rådande ägarförhållandena) – ett Steg 4, där det externa företagsägandet har ersatts av en väl balanserad kombination av internt och samhälleligt demokratiskt styre, och där en mindre missbrukad varumarknad fortfarande existerar. Helt ›enkelt‹ en demokratisk (»mindful«) ekonomi.

* Att det verkligen förhåller sig så sägs ganska tydligt av Anders Wijkman i P1-intervjun (efter drygt 8 min): »… belöningssystemen i samhället, i ekonomin, är helt avgörande för hur ekonomin och samhället utvecklas. Det som lönar sig för den enskilde, … för företaget, är det som blir av; och det är inget fel i det … då är det ju ett förbaskat viktigt ansvar hos dem som är beslutsfattare att rigga till de här systemen så att vi hamnar i ett bra läge.«  – Jag är rädd att ett sådant »tillriggande« inte kommer att räcka för att i tillräcklig grad minska kapitalismens krav på miljöhotande tillväxt. Vi måste nog befria oss från ännu en stor förnekelse: föreställningen att det inte finns något alternativ till kapitalismen, förutom diktatur.

David Schweickarts bok After Capitalism visar övertygande att det verkligen finns ett möjligt, oblodigt alternativ till kapitalismen, kompatibelt med Magnusons »mindful economics«, »economic democracy«.
(Författaren deltog i ett videofilmat seminarium i Uppsala 
sommaren förra året.) 

Alla böckerna kan lätt beställas i svenska internetbokhandlar.

Wijkman och Rockström om »Den stora förnekelsen«

I gårdagens SvD presenterade Anders Wijkman och Johan Rockström sin nya bok »Den stora förnekelsen« om tillväxtens dilemma. De skriver:  

»Dagens tillväxtmodell är inte miljömässigt hållbar. Samtidigt är negativ tillväxt – eller nerväxt – inte hållbar av ekonomiska och sociala skäl. … Slutsatsen är att vi måste utveckla en radikalt annorlunda ekonomisk modell.«

Bland de åtgärder som nämns är nog detta den viktigaste (i fetstil i artikeln):

»Reformera ekonomins regelverk. Ge naturkapitalet och tjänsterna från ekosystemen ett värde på marknaden. Komplettera BNP med indikatorer som ger en rättvis bild av välfärdsutvecklingen. Inför bindande krav för en effektivare resursanvändning. Ta bort skatten på vanliga inkomster och höj den på uttag av knappa resurser.« (min kursiv)

Men vart har maktförhållandena tagit vägen? Ingenting nämns om den bristande demokratin inom den »privata« sektorn. Jag tror knappast att jag är ensam om att vara övertygad om att en demokratisk ekonomi, där det privata ägarinflytandet till stor del är ersatt av kooperativ organisering, är en förutsättning för en hållbar lösning av »tillväxtens dilemma«. Det är så mycket som behöver göras – läs t.ex. artikeln (i SvD) av prof. Staffan Laestadius – att det antagligen kräver en organisering där samhällets och de arbetandes intressen kan balanseras demokratiskt, t.ex enligt enligt någon slags utveckling av den modell jag har föreslagit i foldern »För en demokratisk ekonomi«. (PS. Se även en senare skrift »För en demokratisk ekonomi II«.)
Kanske klimatskeptiker envisas med sin inställning just för att de inte tror att det finns något (humant) alternativ till den tillväxtkrävande kapitalismen. (Det borde vara en viktig uppgift för Steg 3 att visa att det finns.)

»Filosofiska rummet« om den ekonomiska tillväxten

Äntligen fick jag tid att kommentera söndagens "Filosofiska rummet" (13.3), som ofta tar upp intressanta och aktuella filosofiska frågor och som nu handlade om »tillväxten och det hållbara välståndet«

Mot slutet av programmet säger Kenneth Hermele (efter drygt 34 min):
»Vad är det som skulle kunna göra att det är möjligt att förena den här välståndsökningen med hållbarhet? … [d]å måste systemet förändras på något sätt. Det handlar om politik och det handlar om styrsystem och det handlar om begränsningar på olika sätt. … och jag tror … att det går väldigt illa. … Man får väl inse att … begränsa jordens uppvärmning till 2 grader, det är en väldigt orealistisk målsättning … den mest realistiska kanske är 4 och 5 under det här århundradet, och så får man inrikta sig på att begränsa skadorna av den utvecklingen.«

Gunilla Andersson (efter drygt 37 min): »… om vi anser att vi inte vill fortsätta verka på den väg vi är på väg … så är det väl bara att tänka och agera på ett annat sätt.«

Johan Norberg (1 min senare): »… Jag är inte så säker på att det [dagens tillväxtsystem] är så orealistiskt. Jag tycker de [Tim Jacksons tankar om tillväxten] antyder en plötslig pessimism om teknikens utveckling som inte har sin grund i … de 200 senaste åren av teknisk och vetenskaplig utveckling … .«

Kanske Hermeles syn är den mest realistiska, men tyvärr pessimistisk på ett sätt som skulle kunna fungera som en negativ självuppfyllande profetia. Gunilla Andersson är kanske alltför optimistisk, men på ett sätt som skulle kunna verka som en positiv självuppfyllande profetia, medan Johan Norbergs teknikoptimistiska syn, om Hermele har rätt i sin syn på utvecklingen, skulle kunna få katastrofala följder i en framtid, eftersom vi med en sådan uppfattning inte skulle vara beredda att begränsa oförutsedda skadliga följder av en växande (eller fortsatt intensiv) industriproduktion.

Vad jag saknade i programmet var en diskussion eller åtminstone ett omnämnande av alternativa ekonomiska lösningar. Jag undrar om alla deltagarna tänker sig att det inte finns något realistiskt, humant och hållbart alternativ till kapitalismen. Tim Jackson diskuterar inte heller alternativ som på allvar ifrågasätter de kapitalistiska produktionsförhållandena (på sajten ecoprofile diskuteras hans tal i det fullsatta ABF-huset i Stockholm). Men det finns naturligtvis alternativ, även om de ännu inte har prövats i nationell skala.

Michel Moore: »Detta är ett klasskrig«

Just när jag har hört dystra nyheter från Libyen, tar jag emot ett passionerat inlägg av Michael Moore i Democracy Now. Här är ett par citat från dess »rush transcript«:

»… the state of Michigan, my state, the Senate voted—the House already passed this bill—the Senate voted on a bill that gives the governor the so-called 'emergency powers,' where he can essentially fire the elected mayor or city council or school board of any town in Michigan and turn it over to a corporation—I’m not making this up—turn it over to a corporation to run the town, or appoint a corporate manager to run the town—not the elected people, but this individual or this company can run the town. I mean, it’s just—these two things in just the last few hours.
If people don’t understand by now the level of this war—and it is a war, it is a class war on the people of this country by those in power …
It really is a new day. And I think that the whole world has been inspired by what happened in Tunisia and in Egypt and throughout the Middle East. And while their problems are different than ours, the spirit is the same. And we need a pro-democracy movement in this country, badly, right now. Not next week, now.«

Den närmaste framtiden tycks just nu vara öppen för fler olika vägar än på länge…
Vad som än händer – det som i första hand behövs är politisk, social och ekonomisk demokrati med ekologisk hänsynsfullhet, där ›demokrati‹ innebär att alla som berörs av ett beslut bör ha möjlighet att påverka det med en röst per person (ev. genom representanter valda på detta sätt), varvid majoriteter alltid måste ta särskild hänsyn till minoriteter.
Ganska självklart egentligen, men ännu har vi knappast ekonomisk demokrati (som bl.a. kräver någorlunda ekonomisk jämlikhet) någonstans i världen, vilket gör att också den politiska och sociala demokratin fungerar dåligt, samtidigt som alltför lite hänsyn tas till minoriteter och miljö.

Naomi Klein om klimatkrisen

I den här intervjun i Democracy Now säger Naomi Klein en hel del tänkvärt om den amerikanska högerns förhållande till klimatkrisen – som också borde intressera oss i Sverige.

Bl.a. kan jag inte låta bli att hålla med henne om det sista hon säger i intervjun:

»Look, my fear is that climate change is the crisis, the biggest crisis of all, and that if we aren’t careful, if we don’t come up with a positive vision of how climate change can make our economies and our world more just, more livable, cleaner, fairer, then this crisis will be exploited to militarize our societies, to create fortress continents. And we’re really facing a choice. And, you know, I think what we really need now is for the people fighting for economic justice and environmental justice to come together.«

Al Jazeeras Wadah Khanfar om arabvärldens historiska ögonblick

http://www.ted.com/talks/view/id/1084

Ett entusiastiskt tal inför en entusiastisk TED-publik om hur den arabiska ungdomar har visat att det är möjligt att med hjälp av ickevålds-metoder skaka av sig en diktatorisk regim (vilket inte motsägs av att det kan se hopplöst ut när motståndarsidan använder våld). Att det hos många handlar om en genuin önskan om verklig demokrati (knappast förenlig med religiös fundamentalism) är tydligt – men verklig demokrati måste, som jag ser det, innefatta inte bara politisk utan också ekonomisk demokrati (enligt t.ex. David Schweickart och mitt mycket koncentrerade pdf-blad). Trots att detta ofta »glöms bort«, tror jag att de flesta aktivister skulle hålla med om det, inte minst eftersom diktaturers makteliter har kunnat berika sig och och öka sin makt mycket tack vare västvärldens brist på ekonomisk demokrati. Här finns mycket att göra till stöd för demokratirörelserna i arabländerna och resten av världen. Och vi borde också kunna förenas i en kritik av konsumism och den överdrivna kommersialiseringen av t.ex. modeindustrin.

Nyliberal eller »inkluderande« tillväxt i Nordafrika?

I en lång och – såvitt jag kan förstå – insiktsfull artikel, »A revolution against neoliberalism? – If rebellion results in a retrenchment of neoliberalism, millions will feel cheated«, på Al Jazeeras hemsida, skriver 'Abu Atris' (pseud.):

  »To describe blatant exploitation of the political system for personal gain as corruption misses the forest for the trees. Such exploitation is surely an outrage against Egyptian citizens, but calling it corruption suggests that the problem is aberrations from a system that would otherwise function smoothly. If this were the case then the crimes of the Mubarak regime could be attributed simply to bad character: change the people and the problems go away. But the real problem with the regime was not necessarily that high-ranking members of the government were thieves in an ordinary sense. They did not necessarily steal directly from the treasury. Rather they were enriched through a conflation of politics and business under the guise of privatization. [min emfas] This was less a violation of the system than business as usual. Mubarak’s Egypt, in a nutshell, was a quintessential neoliberal state. …
In reality the unfettering of markets and agenda of privatization were applied unevenly at best. The only people for whom Egyptian neoliberalism worked ›by the book‹ were the most vulnerable members of society, and their experience with neoliberalism was not a pretty picture. Organised labor was fiercely suppressed. The public education and the health care systems were gutted by a combination of neglect and privatization. …
For the wealthy, the rules were very different. Egypt did not so much shrink its public sector, as neoliberal doctrine would have it, as it reallocated public resources for the benefit of a small and already affluent elite.«

 Här handlar det uppenbarligen om en ojämlikhetsskapande, »traditionell« form av ekonomisk tillväxt (»oortodoxt« utnyttjad), driven av privata förväntningar och krav på ökad rikedom hos den egyptiska »eliten«.

Men i gårdagens »Konflikt« (drygt 40 min in i programmet) talar ekonomen och forskaren Rym Ayadi, knuten till Centre for European Policy, om behovet av »inkluderande tillväxt« i den södra medelhavsregionen, dvs. en tillväxt som tillfaller alla. »Europa har en roll att spela här«, säger hon. Mats Karlsson, tidigare vice världsbankschef, menade (efter drygt 45 min) att »det är en himmelsvid skillnad mellan en marknadsekonomisk reform som bygger på korruption och intressen hos en elit och en som bygger på brett socialt intresse, och det är det valet man nu står inför. … jag tror ju på demokratin … men nu pratar vi om det sociala innehållet … en marknadsekonomi byggd på regler som fungerar … och bättre fördelningspolitik«.

Varför inte prata om ekonomisk demokrati, t.ex. med regler enligt de principer som bl. a. David Schweickart föreslår?

Tim Jackson - Välfärd utan ekonomisk tillväxt

Här är en videoinspelning från Tim Jacksons föredrag I ABF-huset. Inte så mycket nytt, kanske, för dem som läser den här bloggen, men med många vältaliga formuleringar. Det väsentligaste tycker jag han säger efter 27 min 27 sek:

»… we also of course need new concepts of ecological enterprizes. Firms can not be the same, they can not be purely profit making endevours in which those profits are distributed to a narrow section of the population. We need enterprizes that are not just motivated in ethical terms, but in which the legal forms reflect these new ideas about ecological and social goals, in which shareholder value is replaced by ideas of stakeholder value; in which individual ownership is replaced by ideas of community ownership; in which the structures that incentivize action within firms protect the long term, and mitigate that risk of continual, structural failure by having short term visions that are too narrow and too individualistic in their outlook.

… It is blindingly clear that we do not have a macroeconomics of sustainability – we have a macroeconomics in which economic stability is dependent upon consumption growth into the future. … We urgently need … a different economics … The foundations for some of this already exist. We have for example increasingly a number of small scale, often community oriented ecological enterprize offering valuable services … they create cohesion at the community level.«

Denna idé om lokala ekonomier utvecklas ganska väl av Joel Magnuson i boken ”Mindful Economics” (se inlägget om Steg 3) där det finns många goda råd om hur man kan börja ett arbete med att skapa sådana lokala ekonomiska strukturer – vilka förhoppningsvis senare kan integreras i större demokratiska ekonomier.

Tim Jackson i Stockholm - och revolution i Egypten

Stockholm 8.2.11
I tisdags var jag i ABF-husets Z-sal och lyssnade på Tim Jackson, Johan Rockström och Anders Wijkman, när det talade om hur vår välfärd alltmer hotas (miljöförstöring, ökad ojämlikhet m.m.) av just den ekonomiska tillväxt som är dess förmodade förutsättning. Ett dilemma som fortfarande i stort sett är politiskt tabubelagt, kanske framförallt eftersom ekonomiska makthavare med stort inflytande över politiken kräver goda förutsättningar för en fortsatt ekonomisk tillväxt för att kunna behålla sin maktposition. Både Jackson och Wijkman vittnade om det låga intresset för problemet på hög politisk nivå.
Desto större tycks intresset börja bli på ’gräsrotsnivå’ – bland oss som inte har någon överdriven ekonomisk maktposition att förlora – eftersom Z-salen var mer än fullsatt (många lyckades inte komma in överhuvudtaget. Det var länge sedan jag upplevde ett så positivt gensvar på kontroversiella, progressiva politiska idéer (referat länkar och bättre kommentarer än min av mötet finns på Ecoprofile, på Effekt – och på P1's Klotet finns en intervju med Tim Jackson).
Kanske en exponentiellt tillväxande medvetandeförändring bort från egocentrerad konsumism mot hänsynsfullhet och gemenskap är möjlig trots allt – om inte förr, så när omständigheterna kräver det.

Egypten 11.2.11
En enorm kontrast och ett slående bevis på att stora, snabba, positiva medvetandeförändringar verkligen är möjliga, när en mängd avgörande historiska omständigheter sammanfaller, är den (än så länge) framgångsrika demokratiska revolutionen i Egypten – från att ha startat ur ett, för varje individ som enskild aktör, hopplöst underläge!
Man får bara hoppas att nödvändiga stabiliserande strukturer hinner etableras i god tid innan kvarvarande ekonomiska makthavare (och kanskepolisstyrkor) börjar utnyttja den »flytande« situationen till att stärka sin egen ställning – och militärens inställning (att det interna stödet för en demokratisk utveckling inte undertrycks) är naturligtvis avgörande för en fredlig fortsättning på den demokratiska revolutionen, inte bara i Egypten. – Det är då inte bara politisk utan också ekonomisk demokrati (med t.ex. kooperativ i stället för företag med externa ägare – se tidigare blogginlägg t.ex om Steg 3 och David Schweickart, här och här) som behövs, globalt och lokalt.

Steg 3

På Steg 3:s Facebooksida finns nu, särskilt under dess diskussionsflik, flera inlägg om tillväxtproblematiken. Bland de länkar som finns där, är särskilt en längre och en kortare intervju med Joel Magnuson med anledning av hans högst läsvärda bok, Mindful Economics, samt David Kortens presentation av sin bok Agenda fo a New Economy särskilt intressanta. (Dessutom finns det relevanta länkar på den här bloggen, t.ex här.)