fredag 6 september 2019

Dags att uppdatera bloggen!

Under några år har jag kommunicerat i andra, betydligt mer välbesökta forum, men jag kan nog behöva en "egen plats" också, som är lätt att hänvisa till, och besöka, och där jag kan lägga länkar (i grå stil) som jag tycker är viktiga, och som andra kan kommentera. (Det är förstås många länkar i de gamla inläggen som inte fungerar.)
   Här är i alla fall en ny länk till en e-bok på 256 sidor, som jag skrivit tillsammans med Jan Opöien, med titeln "Mejlsamtal om ekodemokrati och resiliens": https://www.dropbox.com/s/5zec9227q7aocu7/Mejlsamtal-om-ekodemokrati-BoH-JanO.pdf?dl=0). (Samma länk finns också i bloggpresentationen i webbversionens högerspalt.)
Pdf-filen ligger i Dropbox och det kan vara bäst att ladda ned den därifrån när filen har öppnats - klicka då på "öppna/ladda ner" längst upp till höger i Dropboxappen - för att få bättre kontroll över visningen.


Boken får tala för sig själv men, som sagt, kommentera gärna – och jag ska försöka svara så gott det går, om det behövs!

måndag 13 augusti 2012

»Vi måste [först?] utveckla en etik med globala hänsyn« – och sedan?

I gårdagens GP finns en artikel undertecknad av några av initiativtagarna till nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu! som väsentligen går ut på att klimatfrågan kräver »en etik med globala hänsyn«. Det gör den naturligtvis eftersom våra beteenden i hög grad bestäms av våra individuella etiska ställningstaganden. Men vi styrs också av sociala faktorer (bl.a. ekonomiska förhållanden, bestämda av bl.a. politiker) som t.ex. de regelverk som reglerar företags (och därigenom anställdas och konsumenters) beteenden. Eftersom dessa förhållanden också i hög grad påverkar våra etiska ställningstaganden är det knappast en särskilt god idé att bara kräva en global etik utan att samtidigt diskutera frågan om (bl.a.) de ekonomiska regelverk som styr olika företagsformer. Återigen finns det alltså anledning att hänvisa till mitt häfte (nu, 2019-09-06, uppdaterad som "Ekodemokrati")

lördag 26 maj 2012

Snedväxt!

Det råder väl knappast någon tvekan om att den välfärdsskapande dynamiken i den kapitalistiska ekonomin, själva dess "existensberättigande", bygger på ekonomisk tillväxt. Men att den viktigaste drivkraften är de förväntningar om att den egna ekonomin ska växa, vilka kan finnas hos dem som har haft möjlighet att satsa ett kapital i någon expansionsbenägen verksamhet, blir ofta inte så tydligt i ett större perspektiv
     Ekonomisk tillväxt brukar man då tala om som om det vore en lika stor angelägenhet för alla. Vem vill inte ha större ekonomisk trygghet genom att något företag som man är ekonomiskt beroende av lyckas sälja fler varor? Och eftersom tillväxten så gott som alltid är ojämnt fördelad (en ekonomisk snedväxt) har den dessutom en, i bästa(?) fall, accelererande effekt på den ekonomiska dynamiken. I princip kan en sådan snedväxt hotas på två sätt. Antingen genom att de materiella resurser som krävs för den är begränsade eller genom att ackumulerad rikedom har blivit alltför ojämnt fördelad. Det sistnämnda tycks vara det akuta problemet för Grekland.
     Att då försöka lösa krisen genom att minska tillväxten bland de fattigare för att tillfredsställa de rikares krav på tillväxt är knappast en god idé. Om alla ska få del av tillväxten måste den tas någon annanstans ifrån. Inte från Europa, utan från platser som fortfarande har en hög tillväxt, Kina och Brasilien till exempel. Detta är förslag som på allvar framförs i dagens Konflikt i P1. Det kan väl hålla ett tag. Men hur blir det om alla ekonomiska problem löses på detta sätt och det sedan uppstår problem genom att det ekologiska systemets materiella resurser är otillräckliga för en fortsatt ekonomisk tillväxt? Kan man då hoppas att under t.ex. en människas livslängd kunna fortsätta att utnyttja jordens resurser till att producera ännu mer säljbara produkter genom ny, ännu effektivare och mer resursbesparande teknik och miljövänliga kretsloppssystem?  Om det – mot förmodan – vore möjligt, vad ska vi i så fall ha allt detta till?

måndag 14 maj 2012

»Glödlampskonspirationen«

Konspirationsteori eller ej, jag har sällan sett kapitalismens dilemma beskrivas så slagkraftigt och tydligt som i den spanska Dokumentärfilmen »Glödlampskonspirationen« som Svt:s Dokument utifrån visade i går kväll (och som ska finnas kvar till den 12 juni).
     Jag undrar bara om de lösningar som angavs är tillräckliga. Det är tydligt vad som behöver göras rent konkret: Vi måste på ett eller annat sätt försöka se till att vår produktion och konsumtion inte är mer omfattande och skadliga än att de kan ingå i de ekologiska kretsloppen utan att störa dem mer än att de under åtminstone många tusentals år kan reproducera den mångfald av olika organismer som krävs för att också innehålla högre livsformer, som t.ex. mänskligt liv. I första hand måste den skadliga, men allmänt eftersträvade, ekonomiska tillväxten vändas till en nerväxt tills produktion och konsumtion har nått en hållbar nivå. Eftersom både produktionen och konsumtionen kontrolleras av människor med förmåga att handla rationellt, kan man tycka att det inte borde vara svårt att åstadkomma en sådan nerväxt när de flesta väl har förstått att detta är nödvändigt för vår överlevnad på längre sikt. Men i så fall har man säkert bortsett från de lagbundna mekanismer (bl.a. aktiebolagslagen i kombination med psyko-socio-ekonomiska processer) som reglerar de flesta företags beteenden inom den globala ekonomin.
     Vad som saknas i filmen och som skulle kunna utgöra en fortsättning, som jag skulle vilja se, är förslag till mer trovärdiga lösningar än bara försök till regleringar inom ramen för vårt ekonomiska system med vinstkrävande företag. Här finns några förslag. Andra intressanta förslag finns t.ex. i Björn Forsbergs bok »Omställningens tid«, som jag verkligen kan rekommendera.

måndag 7 maj 2012

»För en demokratisk ekonomi« återigen

Innehållet i mitt 16-sidiga häfte »För en demokratisk ekonomi« från förra året verkar fortfarande vara mycket aktuellt – men några förbättringar har jag ändå gjort (särskilt på s. 2, 3, 6, 8, och 10) för att förtydliga några saker. Till exempel framgår det nu lite bättre, hoppas jag, att det inte nödvändigtvis finns en motsättning mellan de två förändringsalternativen ’uppifrån och ned’ och ’nedifrån och upp’ (se t.ex. s. 8).

P.S. 2013-08-13.  Här finns nu en uppdaterad och utökad version (fr.o.m. s. 11). D.S.

tisdag 24 april 2012

Rockström och Eklund om att radikalisera klimatpolitiken

DN-Debatt har Johan Rockström och och den klassiska ekonomen Klas Eklund skrivit en artikel om hur Sverige "bör visa ledarskap" när det gäller miljön, med anledning av 40-årsminnet av "Stockholmskonferensen".
För att sammanfatta artikeln: Grön skatteväxling bör fortsätta, nationalräkenskaperna bör läggas om i grön riktning och det behövs incitament för affärsstrategier för att skapa grön tillväxt.Tillgång till förnybar energi och hållbart lantbruk är två "revolutioner" som Sverige bör gå i bräschen för på global nivå. Världen måste snabbt övergå till en grön ekonomi genom ekonomiska styrmedel, politiska mål och kraftfulla institutioner. "En visionär 'Stockholmsanda' vore en bra start."
    – Den ekonomiska tillväxten måste alltså fortsätta eftersom vi har ett ekonomiskt system som kräver det! Men varför hålla fast vid ett sådant, i grunden odemokratiskt, system? Varför inte också kräva en omställning till en demokratisk ekonomi?

onsdag 18 april 2012

Schlaug om MP-program och tillväxtfixering

I sex långa, välskrivna och välkommenterade inlägg på sin blogg har Birger Schlaug skrivit om om den kanske allra viktigaste frågan för miljön, det ekonomiska tillväxtproblemet, utan vars lösning jag är rädd att det knappast finns något hopp om att någonsin få en för mänskligheten hållbar lösning på planetens miljöproblem. Inläggen, med många, delvis intressanta, kommentarer finns här, här, här, här, här och här (Det jag refererar till i en kommentar finns här.)

Radikalisera klimatpolitiken!

Nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu har nu fått 7609 underskrifter och gör en extra satsning för att få en extra tyngd med över 10 000 namn, bl.a. med ett mejlutskick med denna text:
Bästa medmänniska!
Utsläppen av koldioxid i världen fortsätter att öka. Även Sveriges utsläpp fortsätter att öka - om man räknar med både utsläppen i Sverige och utsläppen genom det som vi importerar till Sverige.
Är du bekymrad över vilket klimat vi som är vuxna nu, lämnar över till våra efterkommande?
Oroas du över att klimatförändringarna kommer att leda till ökad fattigdom och svält i världen?
Tycker du att det är sorgligt med den ökade utrotning av växt- och djurarter som sker på vår planet - både genom överutnyttjande av jordens resurser och i klimatförändringarnas spår?
Ser du ett moraliskt problem med att den rika världen genererar mest koldioxid - samtidigt som de som drabbas värst av klimatförsämringarna själva genererar låga utsläpp?
Forskarnas oro för hur mänskligheten ska klara av att hantera klimatförändringarna ökar. Men de politiska partierna framställer ändå klimatproblematiken som ganska enkel att lösa - det räcker med investeringar i ny teknik. Tror du att det också krävs att vi i den rika delen av världen är beredda till livsstilsförändringar?
Då kanske du vill stödja det upprop som nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu formulerat. Vi vill hjälpa
politikerna att fatta tillräckliga beslut. Vill du också hjälpa dem?
Gå då in på vår hemsida radikaliseraklimatpolitiken.nu eller klicka nedan för att komma till uppropet:
http://www.radikaliseraklimatpolitiken.nu
Vidarebefordra gärna detta mejl också. Om du gör så uppkommer en kedjebrevseffekt, som gör din insats extra värdefull.
Nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu

måndag 16 april 2012

Ekonomisk kris – och »morgonluft« för vänstern?

I dagens understreckare i SvD, På spaning efter den kommunism som flytt, recenserar Anders Burman en antologi, Kommunismens idé (Tankekraft), och frågar om det kan vara så »att dagens vänster borde försöka återerövra begreppet [kommunism]« efter årtionden av missbruk och missförstånd av dess ursprungliga innebörd. Men jag undrar om inte begreppet har blivit så starkt förknippat med alla former av statlig planekonomi att det vore nästintill omöjligt att återgå till den gamla tanken om att kommunismen har förverkligats först när staten har vittrat bort. Och frågan är om ens detta är ett realistiskt mål. Ett samhälle måste ju vara organiserat på något sätt för att hålla samman, och för den upgiften har vi ju redan begreppet (politisk) demokrati. Det saknas bara ekonomisk demokrati, t.ex. enligt David Schweickarts modell eller liknande.

torsdag 19 januari 2012

Dödligt arbete

I civilisationens utmarker förekommer fortfarande det 'rena' arbetet med att samla in råvaror och de enkla, farliga och extrema arbetsförhållanden som vårt ekonomiska system ytterst vilar på. I mötet med 'civilisationen' 'sipprar' en liten del av dess populärakultur ned till de arbetande och ger dem förhoppningar om ett bättre liv – en stark drivkraft för ett fortsatt hårt arbete… och med inte så liten sannolikhet en tidig död.
   Filmen »Working Man's Death - Ghosts« från Al Jazeera, 22 min lång) fångar detta på ett skrämmande vackert sätt. Skrämmande, eftersom den visar hur lätt det kan vara för en betraktare av det den visar att återvända till civilisationen som en turist och snart glömma alltihop. Men bilderna från en rykande vulkan är ändå oförglömliga – de ger på något sätt en bild av en omättlig civilisation.
(Filmen kan med fördel ses i helskärmsläge – och även andra episoder av »Working Man's Death« finns tillgängliga på YouTube, 'Heroes', 'Lions', Brothers')