Radikalisera klimatpolitiken nu!

Naturligtvis borde alla som besöker den här bloggen skriva under uppropet "Radikalisera klimatpolitiken nu". Över 2000 personer har redan efter par dagar skrivit under. Man kommer garanterat att befinna sig i gott sällskap och får en möjlighet att ytterligare bidra till ännu fler undertecknare, som förhoppningsvis kommer att ge politiker en tankeställare när de ser vad det handlar om. Det finns också boktips, videor m.m. här.

International Year of Cooperatives 2012!

Inför klimatmanifestationen, "Climate Walk" nu på lördag kan det vara lämpligt att också uppmärksamma att FN har förklarat 2012 som »the International Year of Cooperatives« eftersom kooperativ, till skillnad från aktiebolag, är den företagsform som har möjlighet att bli verkligt miljövänlig – tillsammans med ett demokratiskt, samhälleligt integrerat bank- och fördelningssystem (enligt min gamla ekonomi-pdf).

Nerväxt

På Supermiljöbloggen (gm Anders Schröder) finns en bra artikel av Rikard Warlenius om hur vår fortfarande svaga, framför allt ekologiskt inriktade, rörelse för en kritik av kravet på ekonomisk tillväxt, i södra Europa håller på att formas till en mer socialt och politiskt inriktad rörelse för ekonomisk ’nedväxt’. Han avslutar med »miljondollarfrågan«: »Är en ekonomi utan tillväxt över huvud taget förenlig med kapitalismen som vi känner den?« En fråga som jag är ganska säker på att både filosofen David Schweickart och ekonomen Joel Magnuson skulle svara nej på.

Occupy Wall Street!

På den här webb-sidan har Democracy Now verkligen lyckats med att på ett instruktivt sätt rapportera om Occupy Wall Street-rörelsen ur en mängd synvinklar, både genom direkta reportage och intervjuer på gatan av demonstrationsdeltagare och studiosamtal med bl.a. Naomi Klein. Här finns mycket som kan vara lärorikt för att också få fart på demokrati- och miljörörelserna i Sverige.
    Det behövs verkligen. Som miljöhistorikern Sverker Sörlin säger i en radioessä i OBS:

»… tänka är vad vi nu behöver göra. För är det inte egendomligt hur litet tänkande som lagts ned på att hitta vägar framåt som inte bygger på mer!, fortare!, större!? Ett politiskt tänkande som kan förena frihet, rättvisa, välfärd och öppenhet och tolerans utan att samtidigt kräva mer resurser, större risker och ännu våldsammare insatser av oss.«

Kanske kan något av det som står i mitt blogginlägg om bl.a. David Schweickart (eller dess länkar) vara en hjälp, när det gäller att hitta en utgångspunkt för nya tankar.

GREEN

Den här filmen (48 min lång) måste ses! Kommentarer är överflödiga. Filmen handlar om »avskogningen av Indonesien« – och därigenom om en mängd kända, uppräknade företag tack vare vilka »den har möjliggjorts«. (Tack Birger Schlaug, Erich Secher m.fl. för länken.)

Effekt-bloggens inlägg 26–29 september visar andra, kompletterande, effekter av den ekonomiska dynamiken. – Liksom P1:s utmärkta program Konflikt, som den 1 oktober handlar om ’Vinnare och förlorare i Europa’.

Konferens i Uppsala om ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi

I går var jag på Vänsterpartiet Uppsala läns mycket intressanta konferens om ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi, som var öppen även för alla som, i likhet med mig (som föredrar att vara partipolitiskt obunden), inte är partimedlemmar. Det visade sig att jag i hög grad kunde sympatisera med programmets innehåll (här, 2011-09-15, är några sammanfattningar, varav en längre av Peter Söderbaum) och med det mesta som varje föredragshållare framförde. Kanske är det då inte så underligt att t.ex. min skrift om demokratisk ekonomi (se föregående inlägg) ansågs tillräckligt passande för att delas ut till alla deltagare. Jag tror att den ganska väl sammanfattar de fyra ’dimensioner’ som diskuterades: ekologi (t.ex Stellan Hamrin), ekonomi (t.ex. Peter Söderbaum), demokrati (t.ex. Gustaf Arrhenius, pdf, s. 10-11) och personligt engagemang (t.ex. Per-Erik Persson och Thorsten Laxvik).
    De olika föredragen och diskussionerna finns nu på ABF Play: Ekologisk ekonomi, Allmänintressebolag, Kooperativa företag, sociala företag, JAK-banken och ekonomisk demokrati.

Mycket återstår att göra, men de ekologiska/ekonomiska processerna väntar inte, och det går stora vågor i ekonomin, så man kan bara hoppas att den här konferensen har startat den process som får Vänsterpartiet och andra partier att äntligen ta upp problemet med den ständiga tillväxten i den etablerade politiska debatten.

PS, 27.9.11.  En alternativ indelning av olika verksamheter för en bättre miljö och demokrati ges av kapitelindelningen i min pdf:

1. Aktiviteter som bygger på individuella initiativ (se äv. fig. 3) för att öka det personliga engagemanget.
2. Aktiviteter för att öka miljö- och demokratimedvetandet inom etablerade strukturer.
3. Aktiviteter för en bättre anpassning av etablerade strukturer, särskilt på högre nivåer, till det miljöarbete som nu krävs.
4. Aktiviteter, särskilt på lokala nivåer, för nya, bättre miljöanpassade strukturer, som t.ex. kooperativ och alternativa bank- och valutasystem.

För en demokratisk ekonomi II

Min ursprungliga fyrsidiga folder om ekonomisk demokrati är nog alltför kortfattad (men kan läsas som en sammanfattande introduktion) – så den är nu utvidgad till en 16-sidig skrift, »För en demokratisk ekonomi II«, som innehåller en hel del argument och förslag till åtgärder för att komma närmare en sådan ekonomi. (Den kan fortfarande komma att ändras något – datumangivelsen på förstasidan anger den senaste versionen. Konstruktiva kommentarer är välkomna.)

P.S. 2013-09-01.  Här finns en ytterligare uppdaterad, och med 7 sidor utökad, version.

Marcus Birro om massmorden

I Expressen 27.7.11, skriver Marcus Birro: »Jag tycker massmördaren förtjänar att dö. Det finns omständigheter när en människa, både innan och efter sin gärning, förverkat sin rätt att leva. Det här är en sådan omständighet.«
    Det första påståendet uttrycker en spontan och mänsklig reaktion inför så fruktansvärda handlingar som ett kallblodigt massmördande (vilket inte betyder att andra sätt att reagera skulle vara »mindre mänskliga«). Men med vilken rätt kan någon människa påstå att en annan människa har »förverkat sin rätt att leva«?
    Endast ett rättssystem som inte utesluter dödsstraff kan uppenbarligen ge en sådan rätt. Men med vilken rätt kan vi acceptera ett sådant rättssystem vars strängaste straff (ofrånkomligen med ett visst mått av godtycke eller osäkerhet) alltid innebär ett oåterkalleligt övergrepp?
    Vad man än känner är det naturligtvis bäst att försöka reagera på ett sätt som motverkar och inte förstärker de tendenser man vill bekämpa – lyckligtvis har i Norge ett imponerande antal personer föregått med gott exempel.

PS. 27.10.11.  I en artikel på Insidan i dagens DN finns ytterligare stöd för dem som i likhet med mig anser att dödsstraff under alla omständigheter är förkastligt.

Onda handlingar

Allt är vågor. Ingenting sker utan att påverkas av och i sin tur påverka något annat (och/eller det som det har påverkats av). »Ondska« kan till exempel knappast definieras som något absolut, dvs. som något vi skulle kunna födas med eller som skulle kunna utvecklas som en isolerad egenskap under vår barndom. När »en människas ondska« visar sig som onda handlingar är det alltid som en relation – men en relation mellan något absolut, ett lidande i någon form, och en avsikt att åstadkomma något som man vet ger en sådan upplevelse.

Fredagens uppmärksammade händelser i Norge (22.7.11) var extremt onda, inte bara genom det stora lidande som orsakades ett stort antal människor utan också genom den närmast ofattbart höga grad av avsiktlighet i varje detalj som handlingarna tycks ha utförts med, samt genom den skada, även på längre sikt, som de enligt gärningsmannen syftade till. Sådana handlingar måste naturligtvis få konsekvenser för förövaren enligt gällande lagar, men endast ett barbariskt samhälle (dvs. som tillåter tortyr) skulle kunna kräva att »straffet« är i någon slags »rimlig« proportion till brottet. Vad vi alla däremot kan göra är att försöka bidra till att handlingarna inte får avsedd verkan på längre sikt – och i bästa fall motverkar sitt syfte.

I första hand gäller det att undvika att bidra till spridningseffekter, t.ex. att inte beskriva handlingarna på ett sådant sätt att de kan uppfattas som en glorifiering av dem och deras motiv. Men framför allt borde det som hänt få oss att öka vår beslutsamhet att på alla nivåer ägna oss åt de verkliga ödesfrågorna för mänsklighetens framtid: hur vi ska kunna leva tillsammans utan att förstöra sociala och ekologiska förhållanden som är nödvändiga för vår existens (se, återigen, min pdf, som kanske kan ge några uppslag till en fortsatt diskussion). I stället för att betrakta problemen som orsakade av någon slags »latent mänsklig ondska« och förundras över att vi aldrig lär oss något, borde man studera hur komplexa självförstärkande återkopplingsmekanismer verkar i samhället och uppmärksamma den betydelse som sådana har för individers utveckling till »goda« eller »onda« samhällsmedlemmar. (Det betyder naturligtvis inte att samhälleliga orsaker, även om de kan vara förmildrande omständigheter, befriar människor från deras individuella ansvar. Men det innebär att också vi andra har ett ansvar.)

Almedalsveckan och miljön

På sin blogg, har Birger Schlaug noterat från Almedalsveckan att »Under drygt 237 minuter har sex partiledare och två språkrör talat. Miljöfrågorna har upptagit knappt 3 minuter. Varav klimatfrågan knappt en minut.« Alla vi andra som anar att det finns problem i vår omgivning har verkligen en stor och svår pedagogisk uppgift framför oss. – Det monumentala ointresset beror nog på att det faktiskt inte finns några bra lösningar på miljöproblemen utan demokratisering av det ekonomiska systemet.