»Svensk BNP växte 6,4 procent«

Bara ett litet exempel ur SvD på hur ekonomijournalister (efter samtal med ekonomer) kan resonera om tillväxt utan att ens antyda något om miljöeffekter. Bara »lagereffekten« (2,5% av tillväxten förklaras av lagerinvesteringar) uppfattas som problematisk eftersom den innebär att vi egentligen har konsumerat för lite i förhållande till produktionen. Ytterligare ansträngningar att få oss att konsumera mera är alltså vad som behövs! »’Särskilt hushållens konsumtion och nettoexporten blev en besvikelse’, säger Knut Hallberg, makroanalytiker på Swedbank.«

PS 1.6.11. Vad som saknas är ett dynamiskt synsätt som tar hänsyn till det ekonomiska systemets hela psykosociala och ekologiska verkningsfält – som t.ex. min mycket översiktliga text, »För en demokratisk ekonomi« (som lämpar sig väl för utskrift, i anpassat format). Men kanske dess koncentrerade formuleringar får den att framstå som alltför radikal och teoretisk. I så fall kan Mikael Malmaeus »Ekonomi utan tillväxt« rekommenderas som en introduktion. Mitt eget förslag skulle då kunna läsas som ett försök till vidareutveckling av punkt 9 på s. 70 i Malmaeus text (ett försök som naturligtvis i sin tur behöver vidareutvecklas och konkretiseras). Bland annat tycker jag att demokratifrågan är alltför frånvarande i debatten. Peter Victors modell, som Malmaeus har en svensk version av, förutsätter till exempel vanliga kapitalistiska förhållanden (se intervjun nedan, där Malmaeus bl.a. talar om den), men jag skulle tro att en mera demokratisk ekonomi är en förutsättning för de stora omställningar som är nödvändiga om vi ska kunna "rädda planeten". Snarare än låg- eller nolltillväxt (som Victors modell i bästa fall ger) behövs det för vår del av världen en negativ tillväxt ("degrowth", "av-" eller "nerväxt") och då handlar det om ekonomisk intressekamp – vilket kanske förklarar varför ekonomisk demokrati så sällan diskuteras.
    Det är bara att hoppas att tillräckligt många ekonomiska makthavare så snart som möjligt inser situationens allvar och drar så altruistiska och intelligenta slutsatser som möjligt av den insikten – och att föreställningarna om vad som är möjligt inte är för begränsade.
    Till sist passar jag på att påminna om Democracy Now's intervju med Manfred Max-Neef, här. Och glöm inte heller David Schweickart.

Pingviner och den globala uppvärmningen

Att pingviner har ett så människoliknande och ibland eftertänksamt sätt att bete sig gör att vi har särskilt lätt att identifiera oss med dem och deras hårda livsvillkor – som förvärras ytterligare när isen smälter och deras viktigaste föda, krill, hotar att försvinna. Kanske kan de därigenom få oss ännu mer engagerade i kampen för att mildra klimatkrisen. Se t.ex. den här 10 min långa videon med adeliepingviner på Rossön vid Antarktis.



P.S. Ett fel hos blogger gjorde att ett tidigare PS till det här inlägget försvann. Det handlade om en »debattartikel« av Carl Bildt på DNdebatt om de »nya möjligheter till utvinning av olika naturresurser« i Arktis som öppnas tack vare att »den globala klimatförändringen går snabbare här än någon annanstans«. Men i nästa stycke skriver han »av största betydelse är självfallet att bromsa den globala uppvärmningen«. Den enda rimliga tolkningen av detta är väl att Bildt är övertygad (och hoppas för den ekonomiska tillväxtens skull?) att vi inte kommer att lyckas bromsa den globala uppvärmningen mer än att en lönsam exploatering av Arktis resurser blir möjlig. Det är skrämmande perspektiv för Arktis inför Sveriges kommande tvååriga ordförandeskap i Arktiska rådet.
    Vi får väl hoppas att Kulturhusets första Tillväxtforum kan visa att en ekonomi med hållbar utveckling utan global tillväxt av resursutvinning och konsumtion är möjlig att åstadkomma – eftersom det är nödvändigt för polartrakternas skull inte minst.

Förnybar energi räcker

»Det finns ingen gräns för hur mycket energi som skulle kunna komma från förnyelsebara källor i framtidens energisystem, det visar en ny rapport från FN:s klimatpanel.«

Goda nyheter för dem som är övertygade att kärnkraft inte bara är en miljöfarlig utan också helt onödig del av lösningen på klimatkrisen. Läs vidare på  P1:s »Klotet«. Här är en länk till IPCC:s presentation . Ur pressreleasen:

»The technical potential of renewable energy technologies exceeds the current global energy demand by a considerable amount—globally and in respect of most regions of the world.
    Under the scenarios analyzed in-depth, less than 2.5 percent of the globally available technical potential for renewables is used—in other words over 97 percent is untapped underlining that availability of renewable source will not be a limiting factor.«

Förnyelsebar energi kan alltså, med tillräcklig tillväxt inom energisektorn, fås att växa alldeles tillräckligt för att underhålla en global tillväxt som vi egentligen inte behöver och helst borde avstå från* för att inte förvärra vår miljökris (klimat- och resurskris inkl. förgiftning av ekosystem). Det verkar därför onödigt att likt George Monbiot, enligt ett inlägg på Effektbloggen, »brottas med sig själv«. Som Simon Fairlie säger i ett citat där:

»The green ethic rejects economic growth in the industrialized countries because it imposes excessive demand on the world's resources, and it rejects nuclear power because that would only encourage economic growth.«

* Närmare bestämt: som vi inte behöver i den ›rika‹ världen – och inte heller behöver globalt om en (globalt beräknad) ›nerväxt‹ fördelas rättvist (med en väl balanserad tillväxt i fattigare länder) i en mer demokratisk ekonomi än den vi nu har.

Vårt penningsystem och tillväxten

Att naturen får allt svårare att tåla den ständigt ökande förflyttning och omvandling av energi och materia som det ekonomiska systemet kräver är, eller borde åtminstone vara ganska uppenbart – men det ekonomiska systemet är nu så dysfunktionellt att det inte ens själv tål den expansion som det kräver för att fungera. I ett välskrivet inlägg i GP av några medlemmar i Steg 3 sägs bl.a.:

»Eftersom pengar skapas genom krediter, som inte täcker räntan, innebär det att hela vårt samhälle totalt sett hela tiden måste låna mer pengar. Vi måste hela tiden växa mer och skuldsätta oss mer, med ännu mera räntekrav, för att försöka komma ikapp den exponentiella tillväxten av våra skulder.«

Författarna efterlyser mer forskning om »alternativa sätt att skapa pengar« och framför allt att man börjar »belysa grundproblemen«. Jag vill gärna hoppas att det på den här bloggen finns en hel del länkar till sidor som på olika sätt gör just det. T.ex. länken till CASSE, och då särskilt till rapporten »Enough is Enough« (pdf, 130 s.) från den första »Steady State Economy«-konferensen (i Leeds, UK, 2010, med över 250 deltagare). Framför allt s. 64–72, »Reforming the Monetary System«, är intressanta i det här sammanhanget.
     Jag instämmer i det som sägs i ett av förorden:

»The report, with its extensive set of references, is an excellent primer for anyone interested in the economics of sustainability. It also provides a valuable information resource for 'economic discussion and action' groups, and we hope that it will lead to the creation of more such groups, in the UK and around the world.«

Den icke-kapitalistiska, demokratiska, icke tillväxtkrävande företagsformen kooperativ nämns bara på sidorna 12, 15, 61, 62, 91, 94 och 115, men alltid som exempel på ett intressant alternativ för en »Steady State«-ekonomi. Kanske mitt eget förslag »För en demokratisk ekonomi« i de fallen ger ett något vidare, kompletterande perspektiv. (PS. Se även en senare skrift »För en demokratisk ekonomi II«.)

P.S. Efter att ha läst hela rapporten »Enough is Enough« måste jag revidera den skeptiska attityd jag hade den 7.4.11. Det kan mycket väl vara det viktigaste och mest användbara dokument i kampen för bättre levnadsförhållanden och miljö som hittills har publicerats – och är helt i linje med mitt eget förslag, som framför allt handlar om hur de ekonomiska regelverken styr och styrs av vårt eko(-logiska och -nomiska) beteende.

Konsekvenser av viss informationstillväxt

Sedan jag på Steg 3:s Facebooksida skrivit denna kommentar till artikeln »Sveriges energiplan är horribel«:

»En ökad omsättning av information kan, om man bortser från det medium som förmedlar den (vilket i längden är omöjligt),  inte skada miljön annat än indirekt genom eventuella konsekvenser av informationen. För övrigt har all förflyttning av materia och energi i miljön, över en viss nivå (som en ständig tillväxt av förflyttningen så småningom skulle uppnå), oförutsägbara konsekvenser, där antalet möjliga konsekvenser som är skadliga för oss (och andra organismer) vida överstiger det antal som är oskadliga – och alltså skulle komma att dominera. (Detta gäller både linjär och, i ännu högre grad, exponentiell tillväxt.)«

…tipsade Steg 3 om en artikel, »Därför skrämmer Borgs försiktighet« med kommentaren »kredittillväxten talas det sällan om«, som tydligt visar att de »eventuella konsekvenser av informationen« som jag nämnde i  kommentaren kan vara nog så viktiga.

Nicole Foss i Sverige

Den här artikeln av Elin Schwartz, i Fria Tidningen, om Nicole Foss (som jag hittills har försummat att länka till) och hennes turné i  verkar sammanfatta hennes idéer ganska väl. Det sista citatet kan behöva upprepas ganska ofta:

»Det handlar om vad vi behöver och vad lokalsamhället kan genomföra. Det skulle kunna vara lokala vårdcentraler, lokala energilösningar, insatser för att se till att vattenkvaliteten är bra, sophämtning, snöröjning, allt kan göras på en mer lokal nivå. Vi kan inte vara beroende av att större politiska strukturer ska rädda oss, det gör oss väldigt sårbara. Istället måste börja vi ta mer ansvar för oss själva, individuellt och i lokalsamhällen.«

I den här intervjun med Max Keiser har hon intressanta synpunkter på kärnkraft och de ekonomiska konsekvenserna för Japan (och för världen) efter Fukushima:

»The Money Fix«

Häromdagen fick jag ett tips av en med-medlem i Klimataktion om videon The Money Fix från 2007 – en video som jag verkligen borde ha känt till mycket tidigare, eftersom den på det mest lättbegripliga sätt jag hittills har sett beskriver hur det inbyggda vinstmotivet i vårt ekonomiska system ger upphov till skulder och penningbrist hos majoriteten av befolkningen, vilket i sin tur driver fram ett än mer obönhörligt krav på tillväxt.
    De lokala alternativa penningsystem som beskrivs i videons sista avsnitt kanske inte passar helt för våra förhållanden (och dess exempel med en sportbilsklubb bortser jag helst från) men för övrigt har videon ett klart ekologiskt  perspektiv. Jag rekommenderar den verkligen – ha bara lite tålamod vid inledningen (man kan välja en bra svensk text, med bara några enstaka korrekturfel, som underlättar förståelsen).

När det gäller hur det ekonomiska systemet skulle kunna organiseras, kanske min egen koncentrerade skiss, För en demokratisk ekonomi (som jag, inspirerad av videon, nu har gjort en aning tydligare på ett par punkter), kan vara till någon hjälp. (PS. Se även en senare skrift, som kan hämtas i två versioner i inlägget För en demokratisk ekonomi II )
   I stort sett tycks de förslag som presenteras i »summaryn« av Center for the Advancement of the Steady State Economys (CASSE) rapport Enough is Enough vara i linje med mina egna idéer, även om förslagen, så som de presenteras i sammanfattningen, kunde vara lite mindre försiktiga med tanke på miljökrisens allvar. Men det återstår för mig att läsa hela rapporten.

Ur foldern »För en demokratisk ekonomi«

P.S. 9.4  Jag kan inte låta bli att än en gång rekommendera P1-programmet Konflikt, som jag just nu lyssnar på. Nu handlar det om den globala ojämlikheten som på grund av den miljöhotande globala ekonomiska tillväxten nu ökar snabbare än någonsin – utan att fattigdomen visar någon tendens att minska. – Så frågan om ett alternativa ekonomiska system är verkligen mer aktuell än någonsin… Det kan nog bli svårt att utnyttja kapitalismens »kreativa sida« som någon sist i programmet föreslår.

»Den stora förnekelsen« och Steg 3 (–4?)

        

Har just läst färdigt Wijkman/Rockströms Den stora förnekelsen (presenterad i P1, här eller här) och kan varmt rekommendera den! – trots att den inte diskuterar den, enligt min mening, grundläggande orsaken till miljökrisen och den ojämna resursfördelningen (och till den »stora förnekelsen«), det som Joel Magnuson (intervjuad här) i sin bok Mindful Economics kallar »the growth imperative of capitalism«. Wijkman/ Rockström föreslår t.ex. bara att aktiebolagslagstiftningen bör ses över »med syfte att bredda målparagrafen för företagens verksamhet«. Men de skriver också, sist i ett kapitel: »Vad som behövs är ingenting mindre än en revolution, både i attityder och samhällets och ekonomins organisation«.

Både Mindful Economics och Den stora förnekelsen har ett föredömligt systemperspektiv och deras resonemang är lätta att följa och, såvitt jag kan bedöma, mycket trovärdiga. De verkar kunna komplettera varandra på ett utmärkt sätt, trots (eller kanske tack vare) att deras förslag till åtgärder är tillämpliga på olika nivåer eller stadier av förändring. De förslag som nämns i Den en stora förnekelsen går knappast utanför kapitalismens ramar *, medan Mindful Economics föreslår en alternativ, demokratisk, ekonomi utgående från lokala strukturer. – Skillnaden verkar motsvaras ganska väl av skillnaden mellan alternativ I och II i min egen mycket koncentrerade skiss, »För en demokratisk ekonomi«, som är avsedd att utvecklas betydligt mer, bl.a. med sådana åtgärder som föreslås i båda böckerna. (P.S. 12.9.11. Skissen har nu utvecklats till en 16-sidig pdf, »För en demokratisk ekonomi II«.)

Kanske skulle ett tydligt erkännande av – och en verklig befrielse från – kapitalismens »growth imperative«, och de starka intressemotsättningar som det sammanhänger med, motsvaras av ett ytterligare steg efter Steg 3 (som inte ifrågasätter de rådande ägarförhållandena) – ett Steg 4, där det externa företagsägandet har ersatts av en väl balanserad kombination av internt och samhälleligt demokratiskt styre, och där en mindre missbrukad varumarknad fortfarande existerar. Helt ›enkelt‹ en demokratisk (»mindful«) ekonomi.

* Att det verkligen förhåller sig så sägs ganska tydligt av Anders Wijkman i P1-intervjun (efter drygt 8 min): »… belöningssystemen i samhället, i ekonomin, är helt avgörande för hur ekonomin och samhället utvecklas. Det som lönar sig för den enskilde, … för företaget, är det som blir av; och det är inget fel i det … då är det ju ett förbaskat viktigt ansvar hos dem som är beslutsfattare att rigga till de här systemen så att vi hamnar i ett bra läge.«  – Jag är rädd att ett sådant »tillriggande« inte kommer att räcka för att i tillräcklig grad minska kapitalismens krav på miljöhotande tillväxt. Vi måste nog befria oss från ännu en stor förnekelse: föreställningen att det inte finns något alternativ till kapitalismen, förutom diktatur.

David Schweickarts bok After Capitalism visar övertygande att det verkligen finns ett möjligt, oblodigt alternativ till kapitalismen, kompatibelt med Magnusons »mindful economics«, »economic democracy«.
(Författaren deltog i ett videofilmat seminarium i Uppsala 
sommaren förra året.) 

Alla böckerna kan lätt beställas i svenska internetbokhandlar.

Wijkman och Rockström om »Den stora förnekelsen«

I gårdagens SvD presenterade Anders Wijkman och Johan Rockström sin nya bok »Den stora förnekelsen« om tillväxtens dilemma. De skriver:  

»Dagens tillväxtmodell är inte miljömässigt hållbar. Samtidigt är negativ tillväxt – eller nerväxt – inte hållbar av ekonomiska och sociala skäl. … Slutsatsen är att vi måste utveckla en radikalt annorlunda ekonomisk modell.«

Bland de åtgärder som nämns är nog detta den viktigaste (i fetstil i artikeln):

»Reformera ekonomins regelverk. Ge naturkapitalet och tjänsterna från ekosystemen ett värde på marknaden. Komplettera BNP med indikatorer som ger en rättvis bild av välfärdsutvecklingen. Inför bindande krav för en effektivare resursanvändning. Ta bort skatten på vanliga inkomster och höj den på uttag av knappa resurser.« (min kursiv)

Men vart har maktförhållandena tagit vägen? Ingenting nämns om den bristande demokratin inom den »privata« sektorn. Jag tror knappast att jag är ensam om att vara övertygad om att en demokratisk ekonomi, där det privata ägarinflytandet till stor del är ersatt av kooperativ organisering, är en förutsättning för en hållbar lösning av »tillväxtens dilemma«. Det är så mycket som behöver göras – läs t.ex. artikeln (i SvD) av prof. Staffan Laestadius – att det antagligen kräver en organisering där samhällets och de arbetandes intressen kan balanseras demokratiskt, t.ex enligt enligt någon slags utveckling av den modell jag har föreslagit i foldern »För en demokratisk ekonomi«. (PS. Se även en senare skrift »För en demokratisk ekonomi II«.)
Kanske klimatskeptiker envisas med sin inställning just för att de inte tror att det finns något (humant) alternativ till den tillväxtkrävande kapitalismen. (Det borde vara en viktig uppgift för Steg 3 att visa att det finns.)

»Filosofiska rummet« om den ekonomiska tillväxten

Äntligen fick jag tid att kommentera söndagens "Filosofiska rummet" (13.3), som ofta tar upp intressanta och aktuella filosofiska frågor och som nu handlade om »tillväxten och det hållbara välståndet«

Mot slutet av programmet säger Kenneth Hermele (efter drygt 34 min):
»Vad är det som skulle kunna göra att det är möjligt att förena den här välståndsökningen med hållbarhet? … [d]å måste systemet förändras på något sätt. Det handlar om politik och det handlar om styrsystem och det handlar om begränsningar på olika sätt. … och jag tror … att det går väldigt illa. … Man får väl inse att … begränsa jordens uppvärmning till 2 grader, det är en väldigt orealistisk målsättning … den mest realistiska kanske är 4 och 5 under det här århundradet, och så får man inrikta sig på att begränsa skadorna av den utvecklingen.«

Gunilla Andersson (efter drygt 37 min): »… om vi anser att vi inte vill fortsätta verka på den väg vi är på väg … så är det väl bara att tänka och agera på ett annat sätt.«

Johan Norberg (1 min senare): »… Jag är inte så säker på att det [dagens tillväxtsystem] är så orealistiskt. Jag tycker de [Tim Jacksons tankar om tillväxten] antyder en plötslig pessimism om teknikens utveckling som inte har sin grund i … de 200 senaste åren av teknisk och vetenskaplig utveckling … .«

Kanske Hermeles syn är den mest realistiska, men tyvärr pessimistisk på ett sätt som skulle kunna fungera som en negativ självuppfyllande profetia. Gunilla Andersson är kanske alltför optimistisk, men på ett sätt som skulle kunna verka som en positiv självuppfyllande profetia, medan Johan Norbergs teknikoptimistiska syn, om Hermele har rätt i sin syn på utvecklingen, skulle kunna få katastrofala följder i en framtid, eftersom vi med en sådan uppfattning inte skulle vara beredda att begränsa oförutsedda skadliga följder av en växande (eller fortsatt intensiv) industriproduktion.

Vad jag saknade i programmet var en diskussion eller åtminstone ett omnämnande av alternativa ekonomiska lösningar. Jag undrar om alla deltagarna tänker sig att det inte finns något realistiskt, humant och hållbart alternativ till kapitalismen. Tim Jackson diskuterar inte heller alternativ som på allvar ifrågasätter de kapitalistiska produktionsförhållandena (på sajten ecoprofile diskuteras hans tal i det fullsatta ABF-huset i Stockholm). Men det finns naturligtvis alternativ, även om de ännu inte har prövats i nationell skala.