tisdag 26 juli 2011

Onda handlingar

Allt är vågor. Ingenting sker utan att påverkas av och i sin tur påverka något annat (och/eller det som det har påverkats av). »Ondska« kan till exempel knappast definieras som något absolut, dvs. som något vi skulle kunna födas med eller som skulle kunna utvecklas som en isolerad egenskap under vår barndom. När »en människas ondska« visar sig som onda handlingar är det alltid som en relation – men en relation mellan något absolut, ett lidande i någon form, och en avsikt att åstadkomma något som man vet ger en sådan upplevelse.

Fredagens uppmärksammade händelser i Norge (22.7.11) var extremt onda, inte bara genom det stora lidande som orsakades ett stort antal människor utan också genom den närmast ofattbart höga grad av avsiktlighet i varje detalj som handlingarna tycks ha utförts med, samt genom den skada, även på längre sikt, som de enligt gärningsmannen syftade till. Sådana handlingar måste naturligtvis få konsekvenser för förövaren enligt gällande lagar, men endast ett barbariskt samhälle (dvs. som tillåter tortyr) skulle kunna kräva att »straffet« är i någon slags »rimlig« proportion till brottet. Vad vi alla däremot kan göra är att försöka bidra till att handlingarna inte får avsedd verkan på längre sikt – och i bästa fall motverkar sitt syfte.

I första hand gäller det att undvika att bidra till spridningseffekter, t.ex. att inte beskriva handlingarna på ett sådant sätt att de kan uppfattas som en glorifiering av dem och deras motiv. Men framför allt borde det som hänt få oss att öka vår beslutsamhet att på alla nivåer ägna oss åt de verkliga ödesfrågorna för mänsklighetens framtid: hur vi ska kunna leva tillsammans utan att förstöra sociala och ekologiska förhållanden som är nödvändiga för vår existens (se, återigen, min pdf, som kanske kan ge några uppslag till en fortsatt diskussion). I stället för att betrakta problemen som orsakade av någon slags »latent mänsklig ondska« och förundras över att vi aldrig lär oss något, borde man studera hur komplexa självförstärkande återkopplingsmekanismer verkar i samhället och uppmärksamma den betydelse som sådana har för individers utveckling till »goda« eller »onda« samhällsmedlemmar. (Det betyder naturligtvis inte att samhälleliga orsaker, även om de kan vara förmildrande omständigheter, befriar människor från deras individuella ansvar. Men det innebär att också vi andra har ett ansvar.)

Inga kommentarer: