fredag 27 maj 2011

»Svensk BNP växte 6,4 procent«

Bara ett litet exempel ur SvD på hur ekonomijournalister (efter samtal med ekonomer) kan resonera om tillväxt utan att ens antyda något om miljöeffekter. Bara »lagereffekten« (2,5% av tillväxten förklaras av lagerinvesteringar) uppfattas som problematisk eftersom den innebär att vi egentligen har konsumerat för lite i förhållande till produktionen. Ytterligare ansträngningar att få oss att konsumera mera är alltså vad som behövs! »’Särskilt hushållens konsumtion och nettoexporten blev en besvikelse’, säger Knut Hallberg, makroanalytiker på Swedbank.«

PS 1.6.11. Vad som saknas är ett dynamiskt synsätt som tar hänsyn till det ekonomiska systemets hela psykosociala och ekologiska verkningsfält – som t.ex. min mycket översiktliga text, »För en demokratisk ekonomi« (som lämpar sig väl för utskrift, i anpassat format). Men kanske dess koncentrerade formuleringar får den att framstå som alltför radikal och teoretisk. I så fall kan Mikael Malmaeus »Ekonomi utan tillväxt« rekommenderas som en introduktion. Mitt eget förslag skulle då kunna läsas som ett försök till vidareutveckling av punkt 9 på s. 70 i Malmaeus text (ett försök som naturligtvis i sin tur behöver vidareutvecklas och konkretiseras). Bland annat tycker jag att demokratifrågan är alltför frånvarande i debatten. Peter Victors modell, som Malmaeus har en svensk version av, förutsätter till exempel vanliga kapitalistiska förhållanden (se intervjun nedan, där Malmaeus bl.a. talar om den), men jag skulle tro att en mera demokratisk ekonomi är en förutsättning för de stora omställningar som är nödvändiga om vi ska kunna "rädda planeten". Snarare än låg- eller nolltillväxt (som Victors modell i bästa fall ger) behövs det för vår del av världen en negativ tillväxt ("degrowth", "av-" eller "nerväxt") och då handlar det om ekonomisk intressekamp – vilket kanske förklarar varför ekonomisk demokrati så sällan diskuteras.
    Det är bara att hoppas att tillräckligt många ekonomiska makthavare så snart som möjligt inser situationens allvar och drar så altruistiska och intelligenta slutsatser som möjligt av den insikten – och att föreställningarna om vad som är möjligt inte är för begränsade.
    Till sist passar jag på att påminna om Democracy Now's intervju med Manfred Max-Neef, här. Och glöm inte heller David Schweickart.

tisdag 10 maj 2011

Pingviner och den globala uppvärmningen

Att pingviner har ett så människoliknande och ibland eftertänksamt sätt att bete sig gör att vi har särskilt lätt att identifiera oss med dem och deras hårda livsvillkor – som förvärras ytterligare när isen smälter och deras viktigaste föda, krill, hotar att försvinna. Kanske kan de därigenom få oss ännu mer engagerade i kampen för att mildra klimatkrisen. Se t.ex. den här 10 min långa videon med adeliepingviner på Rossön vid Antarktis.



P.S. Ett fel hos blogger gjorde att ett tidigare PS till det här inlägget försvann. Det handlade om en »debattartikel« av Carl Bildt på DNdebatt om de »nya möjligheter till utvinning av olika naturresurser« i Arktis som öppnas tack vare att »den globala klimatförändringen går snabbare här än någon annanstans«. Men i nästa stycke skriver han »av största betydelse är självfallet att bromsa den globala uppvärmningen«. Den enda rimliga tolkningen av detta är väl att Bildt är övertygad (och hoppas för den ekonomiska tillväxtens skull?) att vi inte kommer att lyckas bromsa den globala uppvärmningen mer än att en lönsam exploatering av Arktis resurser blir möjlig. Det är skrämmande perspektiv för Arktis inför Sveriges kommande tvååriga ordförandeskap i Arktiska rådet.
    Vi får väl hoppas att Kulturhusets första Tillväxtforum kan visa att en ekonomi med hållbar utveckling utan global tillväxt av resursutvinning och konsumtion är möjlig att åstadkomma – eftersom det är nödvändigt för polartrakternas skull inte minst.

Förnybar energi räcker

»Det finns ingen gräns för hur mycket energi som skulle kunna komma från förnyelsebara källor i framtidens energisystem, det visar en ny rapport från FN:s klimatpanel.«
Goda nyheter för dem som är övertygade att kärnkraft inte bara är en miljöfarlig utan också helt onödig del av lösningen på klimatkrisen. Läs vidare på  P1:s »Klotet«. Här är en länk till IPCC:s presentation . Ur pressreleasen:
»The technical potential of renewable energy technologies exceeds the current global energy demand by a considerable amount—globally and in respect of most regions of the world.
    Under the scenarios analyzed in-depth, less than 2.5 percent of the globally available technical potential for renewables is used—in other words over 97 percent is untapped underlining that availability of renewable source will not be a limiting factor.«
Förnyelsebar energi kan alltså, med tillräcklig tillväxt inom energisektorn, fås att växa alldeles tillräckligt för att underhålla en global tillväxt som vi egentligen inte behöver och helst borde avstå från* för att inte förvärra vår miljökris (klimat- och resurskris inkl. förgiftning av ekosystem). Det verkar därför onödigt att likt George Monbiot, enligt ett inlägg på Effektbloggen, »brottas med sig själv«. Som Simon Fairlie säger i ett citat där:
»The green ethic rejects economic growth in the industrialized countries because it imposes excessive demand on the world's resources, and it rejects nuclear power because that would only encourage economic growth.«
* Närmare bestämt: som vi inte behöver i den ›rika‹ världen – och inte heller behöver globalt om en (globalt beräknad) ›nerväxt‹ fördelas rättvist (med en väl balanserad tillväxt i fattigare länder) i en mer demokratisk ekonomi än den vi nu har.

söndag 1 maj 2011

Vårt penningsystem och tillväxten

Att naturen får allt svårare att tåla den ständigt ökande förflyttning och omvandling av energi och materia som det ekonomiska systemet kräver är, eller borde åtminstone vara ganska uppenbart – men det ekonomiska systemet är nu så dysfunktionellt att det inte ens själv tål den expansion som det kräver för att fungera. I ett välskrivet inlägg i GP av några medlemmar i Steg 3 sägs bl.a.:
»Eftersom pengar skapas genom krediter, som inte täcker räntan, innebär det att hela vårt samhälle totalt sett hela tiden måste låna mer pengar. Vi måste hela tiden växa mer och skuldsätta oss mer, med ännu mera räntekrav, för att försöka komma ikapp den exponentiella tillväxten av våra skulder.«
Författarna efterlyser mer forskning om »alternativa sätt att skapa pengar« och framför allt att man börjar »belysa grundproblemen«. Jag vill gärna hoppas att det på den här bloggen finns en hel del länkar till sidor som på olika sätt gör just det. T.ex. länken till CASSE, och då särskilt till rapporten »Enough is Enough« (pdf, 130 s.) från den första »Steady State Economy«-konferensen (i Leeds, UK, 2010, med över 250 deltagare). Framför allt s. 64–72, »Reforming the Monetary System«, är intressanta i det här sammanhanget.
     Jag instämmer i det som sägs i ett av förorden:
»The report, with its extensive set of references, is an excellent primer for anyone interested in the economics of sustainability. It also provides a valuable information resource for 'economic discussion and action' groups, and we hope that it will lead to the creation of more such groups, in the UK and around the world.«
Den icke-kapitalistiska, demokratiska, icke tillväxtkrävande företagsformen kooperativ nämns bara på sidorna 12, 15, 61, 62, 91, 94 och 115, men alltid som exempel på ett intressant alternativ för en »Steady State«-ekonomi. Kanske mitt eget förslag »För en demokratisk ekonomi« i de fallen ger ett något vidare, kompletterande perspektiv. (PS. Se även en senare skrift »För en demokratisk ekonomi II«.)

P.S. Efter att ha läst hela rapporten »Enough is Enough« måste jag revidera den skeptiska attityd jag hade den 7.4.11. Det kan mycket väl vara det viktigaste och mest användbara dokument i kampen för bättre levnadsförhållanden och miljö som hittills har publicerats – och är helt i linje med mitt eget förslag, som framför allt handlar om hur de ekonomiska regelverken styr och styrs av vårt eko(-logiska och -nomiska) beteende.