torsdag 13 oktober 2011

Nerväxt

På Supermiljöbloggen (gm Anders Schröder) finns en bra artikel av Rikard Warlenius om hur vår fortfarande svaga, framför allt ekologiskt inriktade, rörelse för en kritik av kravet på ekonomisk tillväxt, i södra Europa håller på att formas till en mer socialt och politiskt inriktad rörelse för ekonomisk ’nedväxt’. Han avslutar med »miljondollarfrågan«: »Är en ekonomi utan tillväxt över huvud taget förenlig med kapitalismen som vi känner den?« En fråga som jag är ganska säker på att både filosofen David Schweickart och ekonomen Joel Magnuson skulle svara nej på.

10 kommentarer:

Lasse Karlsson sa...

Jag ställde den där "miljondollarfrågan" till Tim Jackson efter hans besök i Stockholm tidigare i år. Klipper in min fråga och Jacksons svar:

Frågan:
I think, especially in the meeting with the Green Party, that there was an elephant in the room called "capitalism". I myself interpret
your analysis that a sustainable and fair macro economy is not compatible with capitalism, at least it will not be a kind of capitalism that we have ever seen. But in a review in Expressen
yesterday you can read: "He (Tim Jackson) is argueing that a rearrangemant of the economy, away from compulsive growth, is possible
within the frames of capitalism." ("Han argumenterar för att en omläggning av ekonomin, bort från tillväxttvånget, är möjlig inom
kapitalismens ramar."). I don´t agree with this interpretation. What is ytour comment?

Svaret:
It all depends what you mean by capitalism. I agree with your comment that a sustainable and fair macroeconomy cannot be achieved within the kind of capitalism that we have seen. Some key features need to be changed, amongst these the singleminded pursuit of private profit, and the 'prerogative of (the owners of) capital' to distribute the surplus from productive assets according to their own ends.

Bo V Herlin sa...

Tack för kommentaren! Jag håller inte heller med om Expressens tolkning – och av Tim Jacksons svar verkar det som om inte han heller skulle göra det.
I min korta skrift, http://home.swipnet.se/bo_herlin/pdf/Demokratisk_ekonomi_II.pdf , finns ett citat av Jackson (på s. 8) som utmynnar i att det finns andra ägaralternativ att välja mellan än statssocialism och privatkapitalism. Det är också vad jag hävdar i min skrift. Om privata ('externa') kapitalägares vinstmotiv försvinner, och det därigenom inte förekommer någon privat kapitalackumulation, kan man nog knappast säga att det fortfarande är kapitalism.

ERIC SECHER sa...

Läste på Schlaug; förstår din frustration. Så mycket engagemang och så lite respons. Men alla bäckar..
Man är i olika faser. Själv värjer jag mig för tillfället för fler sofistikerade analyser. Hellre ; 1. från ord till handling, 2. förändringar kommer underifrån, inte genom att smarta intellektuella tänker ut smarta lösningar… vad blev det av t.ex STEG 3 - ingenting ?
Blev glad att du uppmärksammade OWS. Blev uppmärksammad i förmiddags på TV4 och kastade mig på cykeln ner till Sergels torg. En fantastisk känsla att lämna tangenterna och få möta en massa ,levande, människor med samma frustration. Mest stimulerande, mest rakryggat med ungdomarna. Det känns plötsligt som om kapitalism-skutan går att rubba …
Eric

Bo V Herlin sa...

Ja, Eric, något fastnar väl här och var…
Jag tror också att det spontana engagemanget är en förutsättning för förändring. Men mina erfarenheter från entusiasmen -68, som spretade åt alla håll, utslocknandet under 70-talet och sedan 30 års nyliberalism, säger mig att blotta existensen av flera genomtänkta alternativ grundade på många fler erfarenheter än man hade -68 (och en fortsatt diskussion) kan vara en förutsättning för att den både politiska och ekonomiska demokratirörelsen inte ska slockna helt när det första engagemanget har mattats av. (Och Steg 3 är inte dött, även om inte många resultat är synliga…)

Lasse Karlsson sa...

Och apropå levande människor på gator och torg i går, kolla gärna videon på http://www.youtube.com/watch?v=SjUIEAZr4Yo&feature=player_embedded
som Cristina Asensi i spanska Attac skickat med nedanstående kommentar

---

I couldn't believe my eyes! Today we were again hundreds of thousands in the streets. After massive demostrations, we joined again in our squares for a peaceful celebration of Democracy.

Taking into account the 3 major cities only (Madrid, Barcelona, Valencia), we were about 750.000 protesters today. We'll be well above that when we know the data from all cities and towns throughout Spain.

Bo V Herlin sa...

Tack, Lasse. Imponerande – och hoppingivande! . . .

ERIC SECHER sa...

Bo,
Jag tror det hänger på vad "det spontana engagemanget", känslan, bottnar i. Den känslan är bränslet och grogrunden. Vi måste våga tro på nerifrån och upp, våga vända på pyramiden, och inte falla för frestelsen att komma med färdiga förslag och lösningar, dom skall växa fram. Är jag naiv - var bara tretton år 1968 ...

Lasse,
Stort tack, helt fantastiskt !

Eric

Bo V Herlin sa...

Visst, jag håller med om att den starka känslan och tron på att det verkligen är möjligt att bygga (och underhålla) en demokrati nerifrån och upp nog är en förutsättning för en demokrati som är värd namnet. Vi var många som var övertygade om det 1968, och mycket hoppfulla. Jag var då 24 år och studerade vid den vänsterradikala pedagogiska / socialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Men Vietnamkriget tog slut, 68-generationen blev upptagen med karriär och familj, näringslivet inledde sin konsumtions- och berika-dig-själv-kampanj. Till slut föll öststatskommunismen och vi fick höra att det inte finns något alternativ. Och det tycktes verkligen inte finnas några idéer om hur ett demokratiskt ekonomiskt system skulle kunna fungera. Kanske var det verkligen sant att alla försök att skapa ett mänskligt samhälle bara kunde ge upphov till ett kaos som skulle sluta i ett ännu omänskligare samhälle.

Men nu när kapitalismen själv hotas av kaos och miljöförstörelsen allt synligare, börjar en del nya, men förvånansvärt närbesläktade idéer komma fram. En av de första måste ha varit David Schweickart, som kom med sin populära ’After Capitalism’ 2002. Helt ovetande om det reagerade jag så starkt på alliansens valseger 2006 att jag på allvar började fundera över om inte ett alternativt ekonomiskt system trots allt kunde vara möjligt.

De samlade resultaten av dessa och andras ansträngningar (och praktiska erfarenheter av kooperativ) visar åtminstone att det verkligen tycks ’finnas’ fungerande alternativ till kapitalismen. Men för att förverkligas krävs säkert både en fortsatt idéutveckling och diskussioner (med så många deltagare som möjligt på alla håll och kanter) grundade på praktiska erfarenheter och ett starkt engagemang. I stället för att »vända på pyramiden« behövs nog snarare en mycket stark bas som inte utan vidare accepterar högre nivåers, ibland nödvändiga, samordning och fördelning av resurser – och som kräver att möjligheten att bilda lokala, fria demokratiska företag upprätthålls.

ERIC SECHER sa...

Bo,
Känner mig lite i naivaste laget när jag läser ditt kloka svar.
"Den omvända pyramiden" kanske är en olycklig bild. Vi menar nog samma. Att det stora flertalets , de " 99 procentens ", önskningar och erfarenheter är det som styr utvecklingen. Och visst krävs det genomtänkta strukturer som förhindrar nya former av maktkoncentration, du har förstås rätt. Men jag tror ändå att det är en viktig poäng att också dessa strukturer arbetas fram av det stora flertalet, att man inte tänker sig ett nytt dukat bord.
Associerar till LEAN-kurser jag gått. Om inte alla är med och känner delaktighet och ansvar för förändringarna, då blir de kortlivade.
Eric

Bo V Herlin sa...

Håller helt och hållet med dig, Eric, om vikten av det stora flertalets, de 99 procentens, delaktighet.
Ett stort tack för meningsutbytet och tillfället du gav att formulera mig på väsentliga punkter – som jag inte hade gjort utan engagerande kommentarer.